”Det var ett jävulskt hårt liv för musikanterna”

Förr fanns det gott om dansbandsmusiker och deras status var stor. Med tiden har band efter band försvunnit och ersatts av både disco och coverband.

Yngve Forsells. Förut delades orkesterkorten ut vid danser och var ett bra sätt att göra reklam. I dag är det sociala medier som gäller.

Yngve Forsells. Förut delades orkesterkorten ut vid danser och var ett bra sätt att göra reklam. I dag är det sociala medier som gäller.

Foto: Yngve Forsells. Förut delades orkesterkorten ut vid danser och var ett bra sätt att göra reklam. I dag är det sociala medier som gäller.

Kultur och Nöje2014-08-19 11:00

Det ligger en spänd förväntan i luften när flera hundra dansare har samlats på Folkparken i Skellefteå. Deras röster blir till ett lågmält surr som snart avbryts när musiken från det unga dansbandet Elisa's träder in på scenen. Sångerskan Elisa Lindström avfyrar ett bländande leende innan hon tar ton och bara några sekunder senare har de första dansarna äntrat dansgolvet. Tio minuter senare är det nästintill tomt på läktaren men desto trängre framför den lilla scenen.

År 2009 bildades dansbandet Elisa's som består utav fem medlemmar, varav den äldsta är 25 år. Det är med en glad och lättdansad musik som de har tagit Sverige och Finland med storm efter att ha vunnit tv-programmet ”Dansbandskampen” 2010. De är ett av många band som turnerar runt i Sverige i dag, även om de flesta inte tar sig ända upp till Västerbotten.

Dansband kallades tidigare orkestrar och har kommit och gått under årens lopp. I dag brukar elbas, elgitarr, keyboard och trummor finnas med i uppsättningen, men på äldre dagar var även saxofon och dragspel vanligt. En som försökt sig på dragspel är Skelleftebon och före detta dansbandsmusikern Åke Eriksson. Det var som barn han testade och gav upp, för att istället satsa på gitarr och sång då han 1962 startade han sitt första dansband ”Headache Makers”.

– Vi spelade mest på ungdomsgårdar och jag kunde bara ackorden E och G7, så det var en väldigt låg nivå på det hela, säger Åke Eriksson.

Han fick senare plats i Bernt Hedlunds Orkester och nivån höjdes. Nu var det inte bara två ackord som gällde för gitarristen och sångaren Åke Eriksson som började resa runt i Sverige. Sedan dess har banden avlöst varandra men turnerandet har länge varit närvarande och framförallt krävande.

– Det var ett jävulskt hårt liv för musikanterna. Det var otrohet, mycket fyllor och det vanliga sociala umgänget fanns inte eftersom att du var ledig när alla andra jobbade och tvärtom, säger Åke Eriksson.

Men det fanns även fördelar med livet som musiker.

– Fördelen för den som står på scenen är att du får synas och höras. Man får många brudar som sitter vid scenkanten och sociala fördelar då människor vill prata med en.

Åke Eriksson nämner att en viktig del av livet som musiker var att göra reklam, bland annat genom att dela ut orkesterkort, som gick åt som smör i solsken.

– Tryckte vi upp 2 000 kort var de slut inom ett par månader. Vi gödslade med det här, säger Åke Eriksson.

Det gjorde även andra band och Åke Eriksson minns speciellt en spelning han var på i Östersundsparken.

– När vi kom dit stod det redan en stor buss där och ut kom ett av dåtidens stora band. Jag minns tyvärr inte vilket det var. Men de hade alla overaller på sig, som till och med var fräckare än våra. Och från bussen sprutade det upp orkesterkort ur takluckorna och folk sprang runt som galna för att plocka upp korten från marken.

Men när discot kom ändrades allt för så väl musiker som arrangörer och perioden har omnämnt som ”dansbandsdöden”, då endast heltidsdansbanden överlevde.

– Banden ersattes av skivor och arrangörerna behövde bara betala en person istället för sju. Det var ekonomiskt klockrent, säger Åke Eriksson.

En annan förändring som skedde var att publiken allt mer började delas in i åldersgrupper. Något som även den tidigare dansbandsmusikern Per Normark märkt av.

– På klubbarna i stan är det anpassat efter ålder och alla 20-åringar går på ett ställe och 40-åringar på ett annat.

Förut spelade han i det populära bandet Boogart som bland annat medverkade i Bingolotto och vann svenska dansbandsmästerskapen 1996.

– När andra musiker får höra att jag har spelat i dansband så skrattar de ofta och tycker det är lite töntigt. Men så ser jag inte på det. Det är som att spela i vilket band som helst och på den tiden var det jättestort. Jag är glad att jag har fått vara med om det och fått den erfarenheten. Det är inte så lätt att spela i 4-5 timmar och ha låtar så att det räcker.

Det är en erfarenhet han har nytta av än i dag, då han numera spelar i rockbandet The Buddies som under sommaren har varit förband på Brolles turné ”Rock n roll on tour”. En turné där det gamla folkparkslivet försöker återupplivas.

– Förut var alla på samma ställe. Det är det som Brolle försöker sig på nu och vi har fått väldigt bra feedback. Det är närmare 2000 personer som kommer ut till de gamla Folkparkerna, mitt i ingenstans. Jag tror det finns ett sug efter någonting annat än vad vi har i dag då folk går ut en fredag på Stadsfesten bara för att se Suede och sen gå hem, säger Per Normark.

Precis som för 15 år sedan är reklam viktigt även om orkesterkorten bytts ut mot mer moderna medel.

– Nu använder vi oss mer av Facebook och Instagram och man märker att folk har intresse för det som händer och vad vi gör. Dessutom är det en kul turnédagbok att titta på i efterhand, säger Per Normark.

undefined
Yngve Forsells. Förut delades orkesterkorten ut vid danser och var ett bra sätt att göra reklam. I dag är det sociala medier som gäller.
undefined
Boogart. Malåbandet som turnerade Sverige runt och som 1996 vann svenska dansbandsmästerskapen.
undefined
Elisas. Blev kända genom tv-programmet ”Dansbandskampen” och turnerar i dag genom hela Sverige.
undefined
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!