”Det går aldrig framåt”

Inledningen är storartad men efter tio låtar blir skivan platt, tycker Norrans recensent Emelie Häggström.

Foto: Norran

Kultur och Nöje2014-08-13 15:30

När jag hör Jon Philpot och hans Bear in Heaven inser jag att det inte finns någonting som är unikt eller nytt när det gäller musik. Det är egentligen bara kombinationen av inspirationskällor, och ljud, som varierar. Brooklyn-bandets nya album ”Time is over one day old” är trendigt, men ändå nostalgiskt. De har kokat ihop någonting psykedeliskt, inspirerat av elektronica och krautrock.

De tre första låtarna ”Autumn”, ”Time Between” och ”If I Were to Lie” är alla uppbyggda kring snygga basgångar, med helt olika sound, och utgör därmed en storartad inledning på någonting som jag efter tionde låtens slut finner ganska platt. Både utsvävningarna och utsmyckningarna är värda sin uppmärksamhet, men det jag saknar är en stabil grund. Förvisso går det upp, och det går runt, men det går aldrig framåt.

Emelie Häggström

undefined
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!