En gång i tiden, på 1960-talet, när pianisten Keith Jarrett bildade sin första trio, hette medlemmarna inte som nu Gary Peacock och Jack DeJohnette, utan Charlie Haden (bas) och Paul Motian (trummor). Herrarna gick så småningom skilda vägar, men 2007 återförenades Jarrett och Haden för att spela in Jasmine. Den bakgrunden kan vara bra att känna till. För duons ”nya” album är alls inte nytt, vad det i stället handlar om är material som blev över från inspelningen och lite alternativa tagningar. Med det sagt: det är två genialiska jazzmusiker som möts. De blåser nytt liv i klassiker från Broadway och ballader som många mindre begåvade musiker förgäves har försökt att få att låta intressanta. Den här cd:n (och ”Jasmine”) måste vara alla medelmåttiga barpianisters mardröm. För det ska också sägas; vad det handlar om är vad som lite föraktfullt brukar gå under benämningen lounge- eller cocktailjazz. Men det är cocktailjazz som Keith Jarrett och Charlie Haden lyfter till oanade höjder med en osviklig känsla för rytm, känslighet och elegans. Det är, i all anspråkslöshet och enkelhet, mästerligt.
”Det är två genialiska jazzmusiker som möts”
Den här cdn borde vara alla barpianisters mardröm, skriver Norrans recensent Mikael Bengtsson om Keith Jarret och Charlie Hadens nya skiva.
Foto: Norran
Så jobbar vi med nyheter