För några år sedan skrev jag en krönika om att julen inte kommer att bli inställd. Ni kan nog nästan föreställa er vilken storm av Sverigevänliga avgrundsvrål och beskrivningar av min landsförrädiska idioti jag fick ta del av efter mitt påstående. Men oj så gräsligt fel denna köttmassa hade och bevisligen fortfarande har!
För ni märker ju själva hur julen fläker ut sig och tar plats tidigare och tidigare för varje år som går. Är det inte julmust i slutet av september är det juleskum mitt i sommaren och julgran första veckan i november. Men så klart, julen är ju på tillbakagång. Snart får vi inte fira den. Och så vidare. Och så vidare!
Så min vana trogen är det nu jag som ställer mig på barrikaden, viftar aggressivt med högaffeln och säger ifrån på skarpen. Våga vägra en tidig jul.
Jul, det firar man, just det, på julen. Det finns ingen bortre gräns för idiotin som är att trycka ned denna i grund och botten trevliga och fina högtid i halsen på befolkningen redan i slutet av det som åtminstone i min värld fortfarande är sommar.
För varje tidig tomteverkstad, skrumpen jullök och röd girlang jag måste ta del av innan de två sista veckorna i december försvinner lusten och glädjen det borde innebära att fira jul längre och längre bort.
Ni förstår ju själva vilket mörker den tidiga påtvingade julen i sanning är. Men för all del. Julen är ju på väg att förbjudas, sägs det, så snart slipper jag väl det här eländet varje år. Eller så inte. För är det något folk generellt är bra på så är det att ha väldigt fel och att tycka saker som inte är förankrade i verkligheten.
Mitt förslag på lösning är inte att förbjuda julen, men att vägra ta del av den innan det faktiskt är dags. Köp inget, rör inget och titta inte ens på någonting som överhuvudtaget kan förnimma om julen innan det faktiskt är dags.