Rob Halford, sångare i Judas Priest.
Efter tjugosju år som hårdrockslyssnare har jag gjort en upptäckt. Jag har hört fel. Något så otroligt fel har jag hört. Låt mig förklara. På Judas Priests gravt underskattade, men fantastiska, album ”Ram It Down” från 1988 finns ett spår som är precis vad det heter. Just det, ”Heavy Metal”. Oj, så hårt. Oj, så bra. Oj, oj, oj. Ja, ni förstår ju själva.
Och det absolut hårdaste är när Rob Halford i refrängen riktigt tar i från tårna och sjunger att ”Heavy metal! Heavy metal will murder you all!”. Ja, ni förstår ju att gåshuden reser sig på precis hela kroppen. För är det något man vill så är det ändå att bli mördad av heavy metal. Så hårt. Så rått. Så rätt. Trodde jag.
Tidig morgon för några dagar sedan. Vid en genomlyssning av vinylutgåvan av ”Ram It Down” sjöng jag troget med i refrängen till ”Heavy Metal”. Jag kände mig tuff och jag kände mig hård. Det här kommer bli en bra dag, tänkte jag förnöjt och trummade intensivt i luften.
Men så. Helt plötsligt och från ingenstans insåg jag att mina ord inte längre passade till Rob Halfords sång. Jag greppade darrhänt efter skivans textblad som i stundens brinnande allvar fladdrade så att texten knappt kunde tydas. Med en illavarslande känsla krypandes i kroppen drog jag fingret till ”Heavy Metal”-texten.
Jag trodde knappt mina ögon, eller öron för den delen. ”Heavy metal. Heavy metal. What do you want?” stod det. Jag läste raden om och om igen. Jag har hört fel. I alla dessa år. Det ilade i ryggraden vid min snöpliga upptäckt. Kroppen kändes svag, tung och berövad på all ork.
Så här några dagar senare har lugnet åter lagt sig. Den värsta chocken är över, orken återkommen och jag har tänkt mycket på låten ”Heavy Metal”. För vad är det Rob Halford sjunger? Jo, han undrar vad man vill ha. Och vad vill man ha? Jo, heavy metal så klart.