Varför är tisdagar som en skräckfilm, egentligen?
Jo, det har varit val. Jo, det var en nagelbitare. Och jo, det är ingen som är riktigt nöjd. Men om alla kan sluta hyperventilera och förstå att vardagen har fortsatt i ungefär samma makliga takt som innan valet blir det mycket enklare att ta sig igenom dag för dag.
Och visst finns det väldigt mycket annat som ligger närmare hjärtat som bränner och skaver på insidan än vilken regering som ska styra landet? Tisdagar exempelvis. Veckans andra dag. Uppkallad efter den fornnordiska guden Tyr (källa:Wikipedia). Hittills är allt frid och fröjd med tisdagar, det är som vilken annan dag som helst. Jag, och många andra med mig, vaggas varje tisdag in i den falska trygghet som alla andra veckodagar erbjuder. Inget konstigt med det. Men vi blir lika blåsta varje gång.
Ni förstår, tisdagar är pensionärernas dag. Något som alla som inte är pensionärer glömmer precis varje tisdag hela året. Pensionärerna får nämligen rabatt på sina köp i utvalda matbutiker på tisdagar. Orättvist? Inte så värst. Rimligt? Jo, ändå ganska. Men för alla som inte är pensionärer?Föreställ er att det är slut blöjor till ditt barn efter en oväntad och oönskad bajsincident. Föreställ er att ni tar er till närmaste matbutik. Redan i entrén liknar det köpcentret i ”Dawn of the Dead”. Stönande, långsamma vålnader som hindrar din framfart. Det går ohyggligt långsamt. Tänk er sedan hur det känns när ni efter en bokstavlig kamp med olika filmmonster tagit er fram till blöjhyllan, tagit för er av det som behövs och vill betala. Där det är samma skräckfilmscener som spelas upp igen.
Sicksacka förbi en mumie, tackla en uråldrig vampyr och till slut komma fram till kassan bara för att upptäcka att en odöd vålnad inte heller den här dagen lärt sig hur betalkortet fungerar. Och i snabbkassorna är det också scener ur ”Return of the Living Dead”. Det är äkta tisdagsskräck.