Foto: Roald, Berit.
Tyvärr, alla som jag känner. Jag erkänner. Jag har aldrig lyssnat på några av era musiktips. Ni vet hur det är, man kastar bandnamn och låtar i ansiktet på varandra och får uppslag efter uppslag med ny spännande musik. Jag ler, tackar och tar emot. Men på insidan skrynklas en liten lapp ihop och kastas i en bottenlös papperskorg. Tyvärr. Det bara är så.
Det är inte att jag inte bryr mig (bara lite), det är inte att jag inte lyssnar (bara lite) och det är inte att jag inte är intresserad (bara en aning). Jag är bara tjurig. Jag vill upptäcka själv. "Kan själv!" ekar i mitt huvud. För är det något jag håller hårt vid är det upptäckandet av ny musik. Vilket jag avhandlade i en krönika för några år sedan.
Och det jag sa då stämmer fortfarande. Jag försöker lyssna på något nytt vareviga dag. Och det är just därför min nonchalanta hållning till andras tips finns. Men, mina vänner, jag hoppas inte att ni tar det personligt. Det är inte er det är fel på, det är mig.
Paradoxalt nog blir jag själv extremt irriterad om någon i min närhet inte kollar upp mina väl genomtänkta och planerade tips. Det skär likt slöa knivar i mitt uppblåsta ego när de tips jag delat med mig av till vänner och bekanta inte blivit utforskade till fullo. Det är jäkla dålig stil ändå, brukar jag surt tänka samtidigt som jag förtränger vetskapen om att jag gör exakt likadant själv.
Av denna anledning tänker jag sträcka ut en hand och tacka för tre tips som jag lite tjurigt och motvilligt faktiskt lyssnat på bara för att inte framstå som en fullständig idiot. Så till er det berör, tipsen om Tennis Bafras senaste, The Steve Adamyk bands tredje skiva och slutligen The Budos Bands alla skivor har gjort mina arbetsdagar mycket kortare. Ett stort och genuint tack. Jag tackar och bockar ödmjukast.
Dennis Fahlgren