Nirvana återförenades på CarlJam-festivalen – men särskilt bra var det inte.
På festivalen CalJam Festival som anordnades förra helgen skedde en inte så hemlig återförening. De överlevande medlemmarna i Nirvana stod tillsammans på scen för första gången sedan 2014 års Rock and Roll Hall of Fame-ceremoni. Tillsammans med Joan Jett på några låtar och Dear Tick-frontmannen John J. McCauley på några andra gjorde bandet sitt bästa för att återuppliva första halvan av 1990-talet. Det verkar ha gått sådär.
Jag vet inte om det bara är jag som är tråkig men av de klipp som finns av tillställningen verkar det ha varit gräsligt dåligt. För hur bra musiker det än var som uppträdde så verkade hela situationen konstlad. Låtarna spelades i ett lite för långsamt tempo. Joan Jett verkar bevisligen inte överhuvudtaget kunna sjunga längre och slakten av ”Smells like teen spirit” är ohyggligt plågsam att ta sig igenom utan att först bunkra upp med skämskuddar. För John J. sedan verkar det ha gått upp ett ljus att han faktiskt för stunden fått den omöjliga uppgiften att hoppa in och vikariera för Kurt Cobain. Som ju är död! Och som är en ikon som överbryggat generationer. Inte en tacksam uppgift.
Men publiken jublade givetvis, vilket jag säkert också skulle gjort om jag var på plats. Fast när man granskar hela affären lite kritiskt tycker jag att en sak blir tydlig. Det är så gräsligt ovärdigt att göra så här. Jo, jag förstår att gubbarna vill bjuda alla som inte hade möjlighet att uppleva Nirvana en chans att se om möjligt något som i alla fall liknar det som varit. Tanken är någorlunda god. Men varför på detta hemska vis?
Nej, det bästa är att strunta i nostalgiska återföreningar helt och hållet. Det har sagts förr och tål att sägas igen. Artister som aldrig lagt av kan hålla huvudet högt, men när man slutat då får man för tusan sluta för gott.