Nicolas Cage spelar huvudrollen i "Mandy".
Ja, jag tittade på annat än gamla knastriga VHS-kassetter under 2018. Tro det eller ej. Och som trogen läsare vet har redan årets bästa musik avhandlats, så nu hoppar vi direkt på förra årets i särklass mest överlägsna och bästa film. Nämligen ”Mandy” av Panos Cosmatos med legenden, ja ni läste rätt - legenden, Nicolas Cage i huvudrollen.
Temat är hämnd. Som det alltid är i de bästa filmerna. Nicolas Cage spelar en skogshuggare vars fru skoningslöst eldas upp av en dödskult likt den Charles Manson levde rövare med i slutet av 1960-talet. Men i ”Mandy” är det istället 1980-tal och hårdrockströjor som gäller. Jag tänker inte avslöja för mycket av filmens händelser men det förekommer både motorsåg, extremt potent LSD, motorcyklister och neonfärger. Filmen är ungefär som en blandning av klassiska ”The Road Warrior” och ”A Clockwork Orange” om den regisserats av David Lynch. Ni hör ju själva hur överdjävligt bra det låter. Eller hur?
Men det tar inte slut där. Filmens soundtrack, komponerat av den isländska kompositören Jóhann Jóhannsson, är en historia i sig. Pulserande, suggestivt och otroligt passande toner och ljudlandskap breder ut sig över filmen. Musiken är väl värd att lyssna på helt på egen hand. Tyvärr avled Jóhann Jóhannsson i början av 2018 så någon mer filmmusik av honom kommer vi knappast få höra. Men ”Mandy” är åtminstone dedikerad till hans minne.
Annan film jag sett utan att somna är ”You were never really here” med Joaquin Phoenix i huvudrollen, men den är egentligen från 2017 så den räknas kanske inte. Och med det i åtanke så räknas knappast ”Hellraiser” från 1987 heller. Men tvåan är bättre, det vet alla.
Hur som helst. För fans av 1980-talet, Nicolas Cage, hämnd, eskalerande våld och psykotiska antagonister är ”Mandy” en välsignelse!