Rockbandet Kiss ger sig ut på en lång turné, som sägs bli den allra sista.
Åh, Paul Stanley. Denna gigant i rockvärlden. Coolast, snyggast och en av världens kanske bästa låtskrivare. En rockhjälte i ordets rätta bemärkelse. Men nu när Kiss har utannonserat sin ”End of the Road”-turné som under två till tre år ska ta bandet jorden runt för att säga adjö känner jag spontant att ridån redan borde gått ned för gott.
Varför? Jo, Paul Stanleys röst håller inte längre. Han kraxar, kråkar och väser sig igenom bandets låtskatt. Åldern har tagit ut sin rätt. Men likt en åldrad boxare som fått några hjärnskakningar för mycket men ändå ska upp i ringen vägrar Paul Stanley att vika ned sig. På sätt och vis är det hedervärt, men inte är det bra inte.
I samband med att den här sista långa turnén blev officiell har Kiss synts i massor av olika tv-program och andra sammanhang. De har spelat en låt här, blivit intervjuade där och tagit över hela Times square i New York med kolossalt stora annonser. En bombastisk kampanj där budskapet upprepas gång efter gång: "Vi har aldrig låtit bättre! Se oss nu! Sista chansen!"
Tyvärr stämmer det inte med verkligheten. Musikaliskt, visst. Men Paul Stanley har fortfarande tappat rösten. Och parhästen Gene Simmons låter också exakt som den nästan 70 år gamla farbror han faktiskt är. Bättre än Paul Stanley, men fortfarande inte jättebra.
Om det sedan stämmer som alla rykten säger att bandet kommer att uppträda med Paul Stanleys sång förinspelad vet jag inte, men med tanke på skicket på hans röst är det i alla fall inte otänkbart att det blir så.
Kiss borde gått ur tiden redan. Miljontals sålda album, hits för århundraden framöver och pengar på banken så det räcker och blir över borde betyda att inget finns kvar att bevisa. Särskilt inte med en turné som är så lång att bandets äldsta medlemmar riskerar att dö av ålder innan den tar slut.