Les Big Byrds senaste album imponerar, enligt Dennis Fahlgren.
Jag erkänner. Det fanns en hel del skivor jag inte hann lyssna på under förra året. Men ännu är det inte för sent för en syndare. Jag har nämligen tagit mig tid, lyssnat, funderat och sammanställt det där som skulle kommit med om inte årskiftet redan passerat.
Feral - ”Flesh For Funerals Eternal”. Det finns människor som tycker att The Wannadies är Skellefteås kanske bästa band någonsin. Men The Wannadies dyrkar väl, trots sitt namn, inte döden? Nä, jag tänkte väl det. Feral, däremot, dyrkar döden något så oerhört. Det går nästan inte ta in hur denna ansamling av utbölingar år efter år och album efter album bara levererar bättre och bättre death metal av den gamla pålitliga skolan. Det är som att öronen trillar av, och det är en komplimang.
Blessings - ”Biskopskniven”. Metallisk hardcore från skarven mellan 90- och 00-tal har satt sina spår hos denna mörksinta trio från Göteborg. Men det är inte några regelrätta Breach-stölder vi snackar om utan det är mer att man målar med samma typ av färger som Luleågänget en gång gjorde. ”Biskopskniven” är härligt mörk, rå och skramlig och därför helt ypperlig att förlora sig i när omvärlden står en upp till hakan.
Les Big Byrd - ”Iran Iraq IKEA”. Urgh, varför måste det alltid vara kommunisterna som strax efter satanisterna spelar den coolaste musiken? Nåväl, man kan inte klaga för mycket när Les Big Byrd, med medlemmar från bland annat Teddybears, låtsas vara ett rockigare Kraftwerk. Det är raka spåret framåt men lyckas samtidigt vara så grymt svängigt att till och med min tio månader gamla son skakat sin blöjrumpa till albumet. Bara en sådan sak!
Viagra Boys - ”Street Worms”. Jag tänker inte säga så mycket mer än att Viagra Boys tar krautpunken till en nivå den aldrig någonsin varit tidigare och står för total njutning, sitt namn till ära.