Ben Stokes
Egentligen borde den här krönikan handla om Aretha. Men hur fantastisk hon än var (och det var hon ) så kommer nog många redan ha hyllat henne. I dag ska det i istället handla om sport. Eller på ytan kanske, men egentligen är det om något helt annat. Cricket är min favoritsport, vilket jag gång efter annan fått roade huvudskakningar för. Man kan inte rå för vad man älskar. Och den här historien handlar just om det.
I Bristol, i torsdags, frikände rätten en ung landslagsman i ett fall av misstänkt misshandel. Ben Stokes heter han. I Sverige vet såklart få vem han är, men i den cricketspelande delen av världen är han bara ett litet steg från att bli en superstjärna.
En sen kväll förra året var han ute efter en landskamp och slarvade på nattklubb. När klubben stängde släntrade han och en lagkamrat ut på gatan utanför. Det hela låter som ett typiskt fall av unga, testosteronfyllda idrottspuckon som på fyllan beter sig som as. Men Stokes steg rakt in i ett pågående hatbrott. Ett par blev hotade av några andra män på grund av deras sexualitet. Situationen höll på att bli farlig. En av de aggressiva homofoberna höll en avslagen flaska i handen.
Det slutade med våld. Stokes avvärjde situationen, men avslutade med att knocka en av angriparna. Naturligtvis filmades situationen och det ser onekligen ut som att det hela är på väg att ebba ut en aning innan en av homofoberna åker i backen. Stokes bröt handen och hängdes ut i hela den brittiska pressen som en oansvarig strulputte. Vad ingen då visste var vad som föregått den misstänkta misshandeln. Rättsfallet drog ut på tiden, som de ofta gör, men så kom då sanningen slutligen fram, som den oftast gör – till slut.
Cricket är nu mer än någonsin min favoritsport. Men allra mest för att min tro på vår latenta godhet återställts en aning.