I "KvinnORKAn" berättar Matilda Kjellmor om allt från sin mormorsmormor till sig själv.
De finns i nästan varje familj. Mamman som skriver listor, checkar av, stöttar och tröstar. Mormodern som virkar dukar, för vidare småkakerecept och stämmer av allas mående. Alltid närvarande, förutom i historieböckerna och berättelserna som förs vidare. Men hur gick deras tankar? Vad är deras arv? Hur var synen på kvinnan då – och vad har förändrats? Hela livet har Matilda Kjellmor burit på sina förmödrars historier och när hösten 2017 kom, med allt från metoo-rörelsen till nedläggningen av Västerbottensteaterns föreställning "Röst", var det också där hon sökte stöd.
– På flera sätt är den här föreställningen sprungen ur kaos. Jag gick igenom en personlig kris samtidigt som metoo-rörelsen började brinna runt om i världen. Jag började fundera över mitt sätt att vara, och hur mycket som kommer från kvinnorna som gått före mig, säger hon.
Hon intervjuade sin mamma och mormor. Vad tänkte de om sina liv? Sina relationer? Vardagen? Och vad betydde egentligen stöttningen från andra kvinnor?
– I de samtalen gick det att dra många paralleller till mig själv, det som format mig och hur verkligheten är för kvinnor idag. "KvinnORKAn" handlar mycket om det, att hylla det vi annars sällan hyllar. Det som ofta är kopplat till kvinnor, som små vardagsbestyr, den där tryggheten i hemmen och sårbarheten.
Föreställningen har premiär under torsdagskvällen på Västerbottensteatern.
I titeln ryms också kärnan – en ordlek på slagorden "Kvinnor kan", men också ett helt eget begrepp. Den där kvinnoorken som genomsyrar vartenda handarbete, kärleksförklaring och oförtrutet slit. Som lagt grunden till de rättigheter kvinnor har idag, och samtidigt tagit hand om markservicen och barnuppfostran.
– Jag vill slå ett slag för det så kallade kvinnogörat, och alla dessa berättelser som aldrig får höras.
Att djupdyka i sin egen historia och sig själv beskriver Matilda Kjellmor som svindlande.
– Det här är det svåraste jag gjort, men jag har också lärt mig mycket om mig själv och samhället i stort. Allt från hur det som kategoriseras som kvinnligt är lägre värderat, till strömningar i samtiden som vill begränsa kvinnors rättigheter, säger hon.
I föreställningen ryms också resonemang kring separatistiska rum, platser fria från män.
– "KvinnORKAn" är kvinnoliv som sammanflätas, det är berättelser om att orka och att duga. Men det handlar också om vikten av att lyfta varandra och vikten av separatistiska kvinnorum, säger regissör Lillemor Skogheden.
Ikväll är det premiär, men reflektionerna stannar inte på scenen.
– Jag längtar efter att få höra samtalen som föreställningen väcker. Sedan kommer även Nordiskt berättarcentrum att arrangera ett projekt med titeln Kvinnorum, där kvinnor från Afghanistan möter kvinnor som är födda här för att dela sina erfarenheter. Det känns fantastiskt, och på många sätt känner jag närvaron av mina förmödrar när jag spelar "KvinnORKAn. Som att de står och hejar på, säger Matilda Kjellmor.