ELEKTRONISK ROCK. När David Lynch är tillbaka med sitt andra album är det med svenska musikkollektivet och skivbolaget INGRID som utgivare i Sverige. Det som till en början känns mörkt, långsamt och lite pretentiöst växer på mig ju mer jag lyssnar. Låtar som "Cold wind blowin'" och "Are you sure" är små guldkorn på denna skiva som ger väldigt mycket "Twin peaks"-vibbar, med tunna röster som ekar och svävar omkring i samklang med gitarrslingorna. Inte minst "I'm waiting here" - samarbetet med Lykke Li som hamnat som bonusspår på albumet - för tankarna till de mörka skogarna vid den kanadensiska gränsen. Covern på Bob Dylans "The ballad of Hollis Brown" borde dock ha skippats, det känns nästan som helgerån att göra en så trist version av något så fint.
Jämfört med David Lynchs förra skiva, solodebuten "Crazy clown time" är det mer sammanhållet och enhetligt. Suggestivt och dovt.
Bitvis påminner David Lynch väldigt mycket om andra artister. "Star dream girl" är i princip T-Bone Burnetts "The true false identity" från 2006 och "Are you sure" känns väldigt mycket som Flaming Lips. Men han lyckas ändå skapa sitt egna sound och för det förtjänar han en eloge.
