På scenen syns Linda Gustafsson, Niklas Larsson Lirell och David Åkerlund.
Varje dag, sekund och situation genomsyras vi av affekter. En affekt aktiveras automatiskt, det är känslor innan vi känt dem, vårt språk innan språket, ett biologiskt förprogrammerat reaktionsmönster. Det är också där, i de nio grundaffekterna, som Unghästen tar avstamp.
– Jag hade en tanke om att det hade varit kul att göra improteater inspirerad av grundkänslorna, lite som filmen "Insidan ut". Och i ett samtal med Unghästen så kändes det självklart‚ det var något vi skulle göra, säger Linda Gustafsson från Stockholm improteater som tillsammans med Unghästen och föreläsare Lena Stenvall har skapat "Effekten av affekten".
På Västerbottens caféscen syns Linda Gustafsson, Niklas Larsson Lirell och David Åkerlund. Klädda i grått, med små, färgglada detaljer frågar de publiken om varsin grundkänsla, samt en nära relation. Det blir skam, rädsla och glädje den här gången, och de ska gestalta en syskonrelation. Vad som sedan följer varierar mellan varje föreställning, men gemensamt är att känslostämningarna är påtagliga och ständigt närvarande.
– Det har varit otroligt spännande att verkligen få grotta ner sig i orden, vad betyder egentligen de här affekterna? Hur gestaltar vi dem så att publiken förstår vad vi känner, utan att det blir för övertydligt? säger Niklas Larsson Lirell.
"Effekten av affekten" är skapad tillsammans med Lena Stenvall, behandlare inom psykiatrin.
Unghästen har länge sysslat med improviserad teater. Allt från glittrig melodifestival till superhjälteimpro och familjeimpro har ensemblen tagit sig an, men då har det främst handlat om humor, lättsamma ämnen och kortare scener. I "Effekten av affekten" testas ett nytt grepp, där improteatern blir både längre och allvarligare.
– Det är en speciell resa, och vi hoppas på att skapa förståelse för dessa grundaffekter. I dagens samhälle finns det så stora krav på att vi alltid ska må så bra och vara så lyckade, och de andra känslorna får inte riktigt plats. Därför känns det extra viktigt att greppa det där som fladdrar inuti, och fokusera på grundaffekterna, säger Linda Gustafsson.
Improteatern vilar på vetenskaplig grund och är ett samarbete med Lena Stenvall, som under 25 år arbetat som behandlare inom psykiatrin.
– Jag bidrar med själva affektteorin, och det är jättespännande att kombinera teori med praktiskt gestaltning på det här viset. Känslorna driver situationerna och handlingen framåt i föreställningen, och att använda sig av improteater känns otroligt passande, säger hon.
Niklas Larsson Lirell håller med.
– Improteater som form känns extra lämpligt. Man måste vara närvarande i nuet, och hämta upp affekterna i sig själv, säger han.