Gunnar Eklund står ensam på scenen i föreställningen "När prinsen kom till byn".
Hemma i moster Lydias pensionat står det ständigt en kaffepanna på spisen, ärtsoppan bubblar harmoniskt och fläskläggen ska förberedas. Där ryms också en blandning av egensinniga personer; kringresande, ortsbor, konstnärer – och prinsar.
I Torgny Lindgrens bok "I Brokiga blads vatten" skildrar han, på sitt speciella vis, hur han som litet barn besökte sin mosters pensionat i Norsjö. Och där, samtidigt som köttet skulle plockas från fläskläggen, kliver självaste prins Eugen in genom porten.
Kontrasten mellan kungligheten Eugen, moster Lydia och konstnären Herman Andersson, också känd under namnet Brokiga blad, ger upphov till livfulla samtal, skratt och annorlunda möten. Det är där, i Torgny Lindgrens universum där sanningen ständigt skiftar, som Västerbottensteaterns version tar avstamp.
– Föreställningen bygger på Torgny Lindgrens ord, men vi har valt att kalla den "När prinsen kom till byn". Jag skulle säga att den handlar om mötet mellan konstnären Brokiga blad och prins Eugen, och deras många samtal om konsten. Men det kretsar inte bara om den såklart, utan man får också möta moster Lydia och hennes gäster, säger Gunnar Eklund, som ensam på scenen bygger upp Lydias pensionat.
Det är inte första gången han gestaltar Lindgrens värld – 1985 spelade han för första gången i en teateruppsättning baserad på "Ormens väg på hälleberget" och sedan dess har han varit involverad i kring tio Lindgrenska produktioner.
– Jag älskar Torgnys texter och har jobbat mycket med dem. Men just "I Brokiga blads vatten" har följt mig i många år, utan att jag riktigt känt att jag hittat rätt sammanhang för den. Men när Västerbottensteatern hörde av sig och ville göra en berättarföreställning så kändes det perfekt, säger Gunnar Eklund.
Föreställningen har premiär under torsdagen.
"När prinsen kom till byn" kretsar kring prinsens – fiktiva eller sanna, vem vet med Torgny Lindgren – Norsjöbesök, men också kring konstnären Brokiga blad. I en pågående utställning på Skellefteå museum går det att beskåda konsten han skapade, en konst som främst skulle gå snabbt att skapa och samtidigt visa vackra landskap. På teatern däremot är det istället personen Brokiga blad som står i centrum.
– Jag tycker att berättelsen är så fin, den innehåller många funderingar kring både livet och konsten. Vad är god konst? Vem bestämmer det? Men sedan är den också rolig och allvarlig samtidigt.
Premiären äger rum på torsdagen och för regi står Bobo Lundén, som nu senast regisserat "HasseåTages julafton".
– Jag läste den här historien och småskrattade. Den innehåller så mycket, den är så finurlig, rolig och i klassisk Togny-anda så kan han berätta om något så vardagligt som pölsa men egentligen handlar det om något så mycket större, säger han.