Elisabeth Marklin är en av dem som broderar med inspiration från poesin.
Höstmörkret har precis sänkt sig över Nordanåområdet och inne i caféet blandas kaffeångor med sorl. På scenen tar Maria Nordvik plats, med en pärm i ett stadigt grepp. Sakta sprider sig hennes poetiska, skogsdoftande, målande poesi längsmed borden.
– Det är speciellt, det är sällan man möter reaktioner på det man skriver så här direkt. I min poesi inspireras jag av bland annat Solja Krapu-Kallio och Emil Jensen, säger hon precis efter att ha delat med sig av de första dikterna.
Anna-Lena Lundmark, Skellefteå kommun, är en av arrangörerna.
Vid första anblick ser det ut som en vanlig uppläsning, med meningar som letar sig ut från scenen för att landa hos åhörarna. Men sedan händer något. De som lyssnat ställer sig upp, hämtar varsitt tyg och väljer omsorgsfullt färg på tråden. Maria Nordviks ord ska nämligen inspirera till broderi.
– Det här handlar egentligen om att vi vill lyfta lokala kulturförmågor, vi vill erbjuda en plats för de som skriver på olika sätt och bor här i området. När vi nu ska få ett kulturhus är det viktigt att värna om de som verkar här, säger Anna-Lena Lundmark, kulturavdelningen på Skellefteå kommun.
Maria Nordvik läser sina dikter från Nordanås caféscen.
Tillsammans med Ulrika Hedlind Berggren, hemslöjdskonsulent, och Berith Juvonen, från företaget Kulturtjänster, har hon arrangerat kvällarna som fått namnet "Poesi och broderi".
– Vi vill kombinera olika konstformer, och se hur det kan utvecklas. Många som broderar inspireras nog av ord, men här blir det mer direkt. Det blir tanken och handen i kombination, vilket vi tycker är jättespännande, säger Ulrika Hedlind Berggren.
– Och vi har ju haft öppen scen här på caféet, men då är det främst musiken som tagit plats. Nu vill vi istället visa att fler kulturuttryck kan rymmas här, fortsätter Anna-Lena Lundmark.
Anna-Sara Sorsén och Pia Wernersson broderar skog och människor.
I slutet av september arrangerades första tillfället, där Joakim Bergendahl novell om snus fick nålen att gå varm i publiken. När Norran var på plats var det kväll nummer två, och ytterligare två återstår – 24 oktober och 7 november.
För poeten Maria Nordvik är det speciellt att se hur hennes ord kan bidra till deltagarnas stygn.
– Det blir verkligen en extra dimension. Det är en sak att bara ha uppläsning, men här får jag också se vad publiken fått för bilder av det jag skrivit. Det är jättekul, säger hon.
Vid ett bord sitter Agneta Carlsson, Kerstin Åhgren och Elisabeth Marklin. En cirkel har vuxit fram på Agneta Carlssons ljusa tyg, och där syns ett avgränsat grönt fält.
– Jag tänkte på en rad i poesin, som handlade om att ge bort en bit av sin ensamhet. Den här cirkeln kanske symboliserar jorden, och fältet den biten jag ger till andra, säger hon.
Många olika stygn används.
Elisabeth Marklin låter istället nålen och trådarna styra motivet.
– Jag vet inte vad det blir än. Men det är ett trevligt arrangemang, och väldigt kul att se lokala författare, säger hon.
För Anna-Lena Lundmark är det doftbeskrivningar som fastnade.
– Hon berättade om kummin och kryddor, och jag tänkte direkt på doften av nygräddad mjukkaka. Så det är vad jag kommer brodera, säger hon.
I slutet av kvällen visar de deltagare som vill upp sina alster, med tillhörande reflektioner kring det de skapat.
– Om man tänker på namnen på stygnen så är de ju poesi i sig – kråkspark, stjälkstygn. Det är vackert, säger Berith Juvonen.