Greger Ottosson och Kajsa Reicke spelar gubbe och katt i barnteatern "Blues för en katt".
Inne i skogen bor han, en bestämd och envis gubbe ensam med sina instrument, sina minnen och sin koffert. Där har han allt han behöver, från notblad till kaffe. Men så en dag syns en yvig svans, och ett par öron. Inne i kofferten har en liten katt tagit plats, med spretig päls och bus i blicken. Det är början på en vänskapsrelation, som kantas av allt från musik till skratt och bråk.
– De är väldigt olika, gubben och katten, och till en början försöker han jaga iväg djuret. Men den kommer tillbaka, om och om igen, och de börjar rimma tillsammans, de börjar sjunga och gubben får berätta om när han turnerat världen runt och spelat sin musik, säger Greger Ottosson, som tillsammans med Kajsa Reicke har skapat föreställningen "Blues för en katt".
Det är där, i musiken och leken, som katten och gubben möts.
– Han tinas upp, och de blir goda vänner. Men det är många svängar fram och tillbaka, det är inte självklart, säger Greger Ottosson.
18 januari kommer "Blues för en katt" till Skellefteå.
"Blues för en katt" riktar sig till barn och bjuder på lättsam underhållning, men också filosofiska funderingar. 18 januari klockan 13 kommer den till Hallen, Nordanå.
– Vi har skrivit den med de yngre i åtanke, men samtidigt bjuder den på en del allmängiltiga reflektioner. Hur anpassar man sig till en ny miljö? Och hur hittar man sin plats i samhället? Kanske ska man dela med sig till den som inte har så mycket? Vi har främst velat att den ska vara underhållande och rolig, men tankarna går att applicera på många situationer i dagens samhälle, säger han.
Själv spelar han den vresige gubben som sakta men säkert öppnar upp sitt hem och sin koffert.
– Att göra teater riktad till barn är väldigt roligt. Responsen blir mer direkt, det är spontant och härligt, säger han.
Greger Ottosson har tidigare arbetat i 16 år på Västerbottensteatern, för att gå i pension 2016. Han står med en stadig fot i berättar- och musikkulturen, något som märks i "Blues för en katt".
– Vi är väldigt sparsamma med ord i föreställningen, istället berättar vi med rörelse och interaktion. Men musiken är ett genomgående tema, jag bjuder på blues. Det är inte klassiska barnvisor men det svänger, någots om uppskattas av både barn och vuxna, säger han.
Teatern har turnerat kring Umeå under hösten, och att återvända till Skellefteå beskriver han som roligt.
– Det känns jättekul, det blir ett kärt återseende.