Britt-Lis Lindqvist har varit med i Fimbria sedan starten för 17 år sedan, och beskriver stipendiet som betydelsefullt.
Inne i Handens hus på Nordanåområdet syns tyg, nålar och garn i varje hörn. Platsen har i över 25 års tid genomsyrats av textilt hantverk, och just den här eftermiddagen är inget undantag. Långbordet rymmer levande ljus och påbörjade broderier – blomster, träd och sådant som än inte har någon förutbestämd form.
Det är broderigruppen Fimbria som har ett av sina fem årliga möten, och runt bordet sitter tolv slöjdare och konstnärer, alla verksamma i Västerbotten.
– Vi finns utspridda i länet, från Träskholm utanför Jörn till Umeå i söder. Och vi möts i att vi älskar broderi, säger medlemmen Britt-Lis Lindqvist.
Tack vare Fimbria hittade jag broderiet och mitt uttryck som konstnär.
Allt började för 17 år sedan. Hemslöjdskonsulent Kristina Ersviken knöt samman en grupp kvinnor som alla brann för broderiet, men på olika vis, med syfte att inspirera men också för att tillsammans bredda synen på vad broderi kan vara. Av de tolv nuvarande medlemmarna har vissa varit med från start, andra i ett par år. Britt-Lis Lindqvist är en av dem som stadigt skapat med Fimbria som inspirationskälla.
– Jag hade precis flyttat till Hjoggböle efter studier på Högskolan för design och konsthantverk när jag fick frågan, och då hade jag inte broderat så mycket. Men jag sa ja, och det är jag otroligt glad för. Tack vare Fimbria hittade jag broderiet och mitt uttryck som konstnär, jag tror inte att jag gjort det på samma sätt annars, säger Britt-Lis Lindqvist.
Broderiet som uttryck har inte alltid fått plats i de konstnärliga finrummet och har stämpeln på sig som gammaldags, menar Britt-Lis Lindqvist. Fimbria har sedan starten arbetat för att förändra det, och tidigare i höst fick de ett stort erkännande. Organisationen Barents delar vartannat år ut stipendium till fyra konstnärliga föreningar eller konstnärer i Barentsregionen, det vill säga norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I år är det Fimbria som får motta 10 000 euro.
– Vi var på prisutdelning i Umeå tidigare i höst, där utrikesminister Ann Linde överräckte stipendiet. Det känns otroligt hedrande och vi blev förvånade. Broderi anses inte vara så häftigt och det är ett långsamt och fridsamt skapande. Det här visar att det tjänar något till att jobba på, ett stygn i taget, säger Britt-Lis Lindqvist.
Fimbria får stipendiet för sin konstnärliga gärning och för sitt samarbete med en annan broderigrupp i Barentsregionen, nämligen Sting i Bodø, Norge.
– Vi har inte spikat exakt vad vi kommer använda pengarna till, men troligtvis ska vi delta i en utställning tillsammans med Sting. Och sedan tänker vi att vi vill åka på studiebesök och inspireras av andra broderigrupper. Det betyder mycket, säger Britt-Lis Lindqvist.
Under medlemmarnas händer växer slingriga blad och stora träd fram. De bestämmer tillsammans gemensamma teman, och ofta format på tyget, som sedan tolkas fritt. Just nu handlar det om att gestalta trädgård.
– Jag bestämde mig för att det skulle bli ett träd, ett släktträd fyllt av relationer. Jag tänker att det är lite av livets träd, säger Barbro Frimodig, från Vallen, och håller upp ett tygstycke som täcks av grenar och ett gammalt foto.
Helena Weegar har istället valt att täcka ett grönspräckligt kamouflagetyg med orangea blommor.
– Jag vet inte riktigt hur det ska bli men jag har börjat med att omvandla det här mönstret, som för tankarna till krig, till någon slags trädgård. Om man tittar på själva mönstret så finns det former där som liknar blommor, och det är de jag lyfter fram, säger hon.
Det som skapas i gruppen kommer ställas ut under 2020.
– Fimbria betyder väldigt mycket på ett personligt plan. Vi är slöjdare, konsthantverkare och konstnärer, så vi alla har olika ingångar till broderiet och vi lär oss av varandra. Det är en plats som gett självförtroende men också gemenskap, säger Britt-Lis Lindqvist.