Andra tider. När Charlotta Nilsson och Susanne Rapp var yngre konsumerades det en hel del alkohol i anslutning till danserna. Foto: Lina A Andersson
Ett 20-tal personer trängs längst fram i baren på Folkparken i Skellefteå. Svetten rinner nerför pannan på mannen bakom disken som kämpar för att få fram plastmuggar till gästerna och en man som fått tag på en mugg ser nöjd ut när han häller i sig det lilla vatten han kommit över. Det är varmt ute och det blir inte bättre efter att ha dansat i flera timmar. Charlotta Nilsson har satt sig ner med sin väninna Susanne Rapp för att vila.
– Jag tycker det är kul att dansa och umgås. Jag brukar vara ute två gånger i veckan under sommaren och är då ofta i Boden, Bredsele eller på Folkparken i Skellefteå, säger Charlotta Nilsson.
Men mycket har ändrats sedan hon tog de första dansstegen. Då var dansen en folkfest som ofta förknippades med alkohol, något som det inte syns röken av under kvällens dans.
– Det är inte alls samma fylla som när vi växte upp. Då tog sig en del inte ens in på folkparkerna. De gick runt på parkeringen och tog sig en hutt i varje bil, säger Charlotta Nilsson.
– Jag tycker att det är skönt när folk är nyktra, då kan de i alla fall hålla balansen, tillägger hon.
Peo Johansson har själv spelat i dansband men är numera chef på Folkets hus i Skelleftehamn där han är med och arrangerar danser. Han tycker att det är en förutfattad mening att det ska förekomma alkohol under dagens danser.
– Går du på en dans i dag är det en riktigt skötsam publik vi har. Under de kvällar som vi har 650 besökare har vi kanske bara sålt åtta öl. Det är sportdrycker som gäller istället, så var det absolut inte förr, säger han.
– När jag började sa min mormor till mig att det var hemskt med dans och massor med fylla och bråk. Det var ett fyllekalas som nu har blivit till förfester i öltälten istället, säger Peo Johansson.
När festen har försvunnit har själva dansen hamnat i fokus.
– Nu har alla med sig de rätta dansskorna och energidrycker. Det är helt annorlunda i jämförelse med när det begav sig. Då var det lite farstu över det hela och man var där för att träffa en partner och kompisar, säger Peo Johansson.
Men det är inte bara alkoholkulturen som har ändrats i samband med dansen. Även kläderna är annorlunda nu, något som dansaren Sören Eklund har märkt av.
– Klädstilen har ändrats väldigt mycket de senaste 10 åren. Jag tycker att man, precis som då, ska se lite proper ut med skjorta och slips till exempel. Inte som nu när folk kommer med träningskläder, det kan man ha på sig hemma eller när man tränar annat.
För musikerna är det en helt annan klädstil i dag än vad det var under 70-talet. Då hade alla på scenen likadana kläder, vilket musikern Åke Eriksson minns med ro.
– Vi hade orangea overaller med utsvängda ben, så som dåtidens modetrender. Det såg förjävligt ut, säger han.
– I dag är det inte alls så. De som spelar i en orkester nu har bekväma kläder på sig.
Det syns på den lilla scenen i Folkparken där musikerna har strukna skjortor, slipsar och en sprakande klänning på sig.
Några tecken på utsvängda jeans och overaller med bandnamn tycks långt borta när de dansare som fyllt på vätskedepåerna snurrar förbi i en fartfylld foxtrot.
Under de kvällar som vi har 650 besökare har vi kanske bara sålt åtta öl.
