Höjdpunkterna. De mer energiska låtarna var det bästa under spelningen, anser Norrans recensent.
För två helger sedan skrev undertecknad om Agnes lyckade sätt att skaka av sig "Idol"-stämpeln och slå igenom internationellt. Under Trästockfestivalens andra dag var det Linnea Henriksson, ytterligare en deltagare från tv-programmet, att bevisa hur man kan gå sin egen väg efter att ha medverkat i en talangjakt. Mycket har hunnit hända sedan hon fick lämna programmet 2010. Bland annat har Linnea Henriksson gett ut debuten "Till mina älskade och älskare" och tidigare i år kom uppföljaren "Du söker bråk, jag kräver dans".
Med en bakgrund som jazzsångerska har Linnea Henriksson lyckats förvalta det och samtidigt vågat ta in moderna popinfluenser i hennes låtar. Något som gör hennes stil säregen, personlig och lekfull. Tre ord som även kan användas för att beskriva henne som artist och människa.
För när Linnea Henriksson intar Norranscenen för andra gången (hon var här 2012) är det som att vara gäst på det ultimata kalaset. Glitter, rosa fluff och blomster blandas med skönsång och mellansnack om bland annat jämställdhet.
Hon börjar dessutom starkt med låten "Min stad" för att sedan, lite oväntat snabb, bjuda på sin största hit "Du söker bråk, jag kräver dans". Under denna energiska stund en bit in i kalaset lyckas hon även få Skellefteborna att skrika till "Jag vet nåt som inte du vet", vilket är imponerande med tanke på att detta ögonblick inte inkluderade någon sportaktivitet. Den andra halvan av spelningen bjuder dock på ett desto mer neddraget tempo, till Linnea Henrikssons nackdel. Undertecknad kommer till och med på sig själv med att stå och dagdrömma. Inte ens den vackra kärleksballaden "Ensamheten" lyckas återfå ens uppmärksamhet vilket är lite trist.
Något som dock lyckas återta ens fokus till Linnea Henriksson är hennes sätt att tänja på gränser (och toner) när hon sjunger. Under spelningen gör hon ett imponerande uppvisande och visar prov på vilken mäktig röst hon har. Så mäktig att det i princip är ett mirakel att glasen inte sprack på närliggande byggnader.
Trots en något ojämn spelning är ändå Linnea Henriksson så charmig att det är svårt att inte gilla hennes framträdande. Framför allt är hon en person man vill bjuda in till sitt nästa födelsedagskalas. För hennes personlighet tillsammans med lite glitter skulle göra kvällen oslagbar.
Charmtroll. Linnea Henriksson lyckades charma stora delar av publiken.