Om superhjältar hade funnits i riktiga världen, visst hade de ändå varit riktiga narcissister?
En av sommarens mest underhållande tv-serier hittas just nu på Amazon Prime Video och heter ”The Boys”. Vid första anblick ser den ut som vilken superhjälteserie som helst, men ge den bara några minuter och du kommer märka att det snarare rör sig om en rejäl detox mot allt som Marvel och DC Comics spottat ur sig de senaste tio åren.
I ”The Boys” är superhjältarna långt (långt!) ifrån så moraliska och rättfärdiga som de ofta porträtteras. I bästa fall är de självupptagna, narcissistiska divor, i värsta fall sadistiska mördare och våldtäktsmän. Att rädda människor är sekundärt – det viktigaste är att tilltala rätt målgrupp, synas på sociala medier och kränga så mycket produkter som möjligt.
Huvudpersonerna å andra sidan, ”The Boys” är ett gäng vanliga (nåja) människor som av olika anledningar gått ihop för att ta kål på superhjältarna. Grundpremissen är lika enkel som briljant. ”The Boys” porträttering av hjältar och vanliga människor är en frisk fläkt i genren, som också – sin svarta humor och skruvade historia till trots – känns realistisk. Jag menar, om världen verkligen haft superhjältar, riktiga superhjältar som kunde flyga och slänga runt skurkar som om de vore lovikkavantar – nog fasen hade många av dem varit riktiga narcissister med Guds-komplex, och nog hade deras varumärke paketerats och sålts i alla möjliga former av giriga storföretag.
Om du, som jag, gillar serietidningshistorier men fortfarande känner dig rätt mätt efter ”Avengers: Endgame” är ”The Boys” ett måste. Gillar du inte serietidningshistorier alls är det ändå god chans att du gillar ”The Boys” – helt enkelt för att den är såpass annorlunda. Ge den en chans nu när höstmörkret börjar smyga sig på, du kommer inte att ångra det.