Det släpps för många bra tv-spel, menar Carl Brännström.
Sommarens speltorka är över. Med råge. Vi är knappt en vecka in i september och jag har redan fått skriva upp Remedys senaste David Lynch-rysare ”Control”, det japanska actionliret ”Astral Chain”, skräckisen ”Man of Medan” samt ”Blair Witch” på min att-spela-lista. Hur ska jag hinna spela dem innan tisdag när ”Gears 5” släpps? Det går inte. I bästa fall hinner jag kötta igenom ett eller två av dem om jag låter bli att gå till jobbet i några dagar, slutar svara i telefonen och undviker all form av social interaktion med sambon.
Fast hur ska jag därefter hinna lira ”Gears 5” när det bara hinner gå tre ynka dagar från att spelet är ute tills att det är dags att sätta tänderna i nästa stekheta hösttitel: ”Borderlands 3”? Det kommer finnas massor att göra i ”Borderlands 3”. Utvecklare har utlovat en miljard vapenkombinationer i spelet. En miljard vapenkombinationer är ingenting du plöjer igenom på en kväll. Jag får väl sjukskriva mig, antar jag. Fejka läkarintyg. Eller betala en granne att dänga mig med en köksstol så att jag blir sängliggande. Det är lika bra eftersom det sedan bara dröjer några dagar igen innan Nintendos favoritalv Link gör comeback i ”The Legend of Zelda: Link’s Awakening” den 20 september.
Jag kommer inte kunna jobba på hela månaden inser jag. Eller svara i telefonen, en enda gång. Och sambon, ja, vilken sambo? Relationer är en lyx vi arma gamers inte har råd med i sådana här svåra hösttider. Tack och lov är jag inget fotbollsfan så ”Fifa 20” kan jag åtminstone skippa den 27 september. En jäkla tur, mitt i all lyxmisär.