Alicia Vikander som Lara Croft.
Det är mycket Lara Croft just nu. Förutom att Alicia Vikander svingar runt i lianer på biodukarna har spelutgivaren Square Enix utannonserat ”Shadow of the Tomb Raider”. Spelet ska enligt utvecklarna vara det sista kapitlet i berättelsen om den ”nya” Lara som introducerades i ”Tomb Raider”-rebooten 2013. Utan att veta något alls om vad som väntar oss har jag satt ihop en liten önskelista på saker jag skulle vilja se mer (och mindre) av i Laras sista äventyr:
Mer pussel. Utöver Laras abnorma bröststorlek var Tomb Raider-serien ursprungligen synonym med kluriga pussel inbegripande allt från stenblock och artefakter till uråldriga maskiner och intrikata tempel. Jag saknar att utforska dammiga utgrävningar och i makligt tempo lösa utmaningar som kräver mer än ett snabbt avtryckarfinger.
Utvecklat klättringssystem. ”Uncharted” har varit en stor inspirationskälla för ”Tomb Raider”-utvecklarna. Precis som i fallet med Nathan Drake räcker det att peka styrspaken i rätt riktning för att Lara ska bestiga vilken vertikal yta som helst. Den där svindlande känslan av att utmana gravitationen infinner sig aldrig - inte ens när jag hänger i fingertopparna på 200 meters höjd. Jag vet ju att det räcker med ett tryck på A för att Lara ska klara det där livsfarliga stunt-hoppet. Jag önskar därför mer fria tyglar och inga säkerhetslinor i nästa spel.
Mindre ljudloggar. Det är gick inte undvika dem i föregångaren, de nedrans diktafonerna som lämnats vind för våg precis överallt med röstinspelningar av spelets karaktärer; långa utläggningar som bara skrek usel exposition. Mindre av dem nästa gång, tack.
Sist men inte minst, en mer minnesvärd skurk. I de senaste två spelen har Lara slagits mot elaka organisationen Trinity och dess generiska lakejer. Jag kommer inte ens ihåg hur skurkarna i ”Rise of the Tomb Raider” såg ut, vad de hette eller vad deras motiv var. En färgstark skurk som avslutning hade inte varit fel.