Långsamma ”Red Dead Redemption 2” imponerar, enligt Carl Brännström.
Cowboyspelet ”Red Dead Redemption 2” bjuder inte bara på otrolig spelgrafik, välskrivna karaktärer och en fantastisk, levande spelvärd – det har också ett väldigt långsamt tempo. Vissa kallar det rentav frustrerande långsamt medan några går så långt och menar att det är direkt glädjedödande långsamt. Sistnämnda kan jag inte hålla med om, men nog tusan är ”Red Dead Redemption 2” mer tålamodsprövande än något som utvecklaren Rockstar producerat tidigare.
Allt du gör i ”Red Dead Redemption 2” tar tid. Att plocka upp en konservburk hos mathandlaren tar tid. Att dricka en mugg kaffe tar tid. Att spåra, skjuta och flå en hjort tar tid, och att ta sig från punkt A till punkt B tar så in i helvete mycket tid. Varenda handling du gör har förärats sina egna animationer. Det räcker inte att trycka X för att plocka upp ett föremål och vips har föremålet magiskt ploppat upp i din packning – nej, du måste hålla in X-knappen och se hur huvudpersonen mödosamt sträcker sig efter föremålet, plockar upp det och stoppar ner det i sin väska.
Jag har som sagt inget emot att Rockstar skruvat ner tempot; det tillför en känsla av realism som tillsammans med tonen i berättelsen ger härliga ”Deadwood”-vibbar. Vad spelet däremot hade kunnat kapa ner på är de många, långa transportsträckorna. Spelvärlden är verkligen hur fin som helst men när 70 procent av speltiden ägnas åt att bara sitta på hästryggen och rida mot målet blir det i längden tärande. Långsamma spel i all ära, men långsamt speltempo behöver inte vara synonymt med oändligt långa och stundtals rätt monotona ensamritter på slätter. Där har Rockstar något att jobba med till nästa cowboylir.