Filmen "Justice League" har inte dragit in mycket pengar.
Det vill verkligen inte lossna för Warner Bros och DC Films. Häromveckan stod det klart att ”Justice League” inte blev den ”Avengers”-dödare som filmbolagen hade hoppats på. Inte ens lite. Istället är det den minst inkomstbringande rullen för DC Films hittills med 10 miljoner inspelade dollar mindre än tidigare jumbon ”Man of Steel.”
Jag kan inte uttala mig än om ”Justice League” förtjänar sin placering då jag inte sett den, men är det något jag lärt mig om DC:s filmer så är det att jag sällan delar många kritikers uppfattningar om dem. Till exempel förstår jag inte allt hat som ”Batman vs Superman: Dawn of Justice” fått utstå - filmen är ju proppad med skönt mörker, läckert foto, en härligt bitter gubb-Batman som pryglar skurkar som ingen läderlapp före honom, och med en riktigt fräck superhjälte-showdown mellan de två titelkaraktärerna (jag försöker att inte tänka på det extremt krystade ”Din mamma heter likadant som min mamma så låt oss vara vänner”-ögonblicket där i slutet bara).
Visst, filmen var långt ifrån felfri och led av både konstiga manusluckor och överspelande superskurkar, men den står sig ändå som en skön kontrast mot de mycket mer glättiga Marvel-rullarna. Och Ben Affleck ägde varenda bildruta som sur, mordisk Batman. Den DC-film som hyllats mest däremot, ”Wonder Woman”, kan jag inte alls förmå mig att tycka om. Gal Gadot gör en bra insats i titelrollen och jag gillar första världskriget-anslaget, men varken manuset, actionscenerna eller någon av de andra karaktärerna intresserar. Den utdragna slutfighten med krigsguden Ares hör också till en av de mest generiska, uddlösa CGI-festerna jag sett inom genren, med dialog som verkar ha skrivits av en tioåring.
Så vem vet vad jag kommer att tycka om ”Justice League”. DC:s filmer är ju lite speciella på det sättet; brokiga och spretiga, och de tycks alltid landa lite varsomhelst hos sin publik.