Adam Driver i rollen som Kylo Ren i ”Star Wars: The Rise of Skywalker”.
Nu på onsdag rullar ”Star Wars: The Rise of Skywalker” igång på biograferna. Då är det upp till bevis för J.J. Abrams – kommer han att lyckas styra skutan i hamn efter att Rian Johnson nästan sänkte den i semi-haveriet ”The Last Jedi”? Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå. Om det ens är möjligt att knyta ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. ”The Last Jedi” ska ha cred för att den vågade gå sin egen väg, men samtidigt stökade den verkligen till historien som J.J Abrams startade i ”The Force Awakens” och lämnade många tittare förbannade och/eller likgiltiga.
Personligen hör jag till den sistnämnda skaran. När eftertexterna började rulla kände jag inte minsta pepp inför nästa film. Det fanns liksom ingenting i ”The Last Jedi” som byggde upp inför sista filmen; inget som lämnade mig med en känsla av att jag måste veta hur det går, nu, på studs. I slutändan kändes mycket av ”The Last Jedi” som ren utfyllnad, en mellanakt som misslyckades att bygga förväntan inför den stora finalen och som på sin höjd lyckades riva upp känslor genom att döda lite huvudkaraktärer här och där.
Frågan är vilken väg J.J Abrams tagit med ”The Rise of Skywalker”. Kommer filmen mest bli ett försök att reparera några av de kontroversiella händelserna i föregångaren, eller kommer den anamma och bygga vidare på dem? Kommer den våga sticka ut med nya idéer eller kommer den, likt ”The Force Awakens”, att falla tillbaka på nostalgi och kopiera de gamla filmerna så mycket som möjligt? Jag hoppas att den vågar gå sin egen väg; hur upprörande det än må vara för de allra mest ortodoxa ”Star Wars”-fansen. Jag hoppas vi slipper se en massa efterhandskonstruktioner som bortförklarar och ”korrigerar” vad som hände i ”The Last Jedi”.
På onsdag får vi se hur J.J tacklat denna till synes omöjliga uppgift.