Brad Pitt som irländsk imponerar inte på Carl Brännström.
Favoritserien just nu stavas ”Chernobyl” på HBO. För dig som inte kommit ur ”Game of Thrones”-apatin än handlar den om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Serien är ursnyggt fotad, skrämmande och rå i sin skildring och fantastiskt välspelad. Vore det inte för den lilla detaljen att alla skådisar låter som britter hade inlevelsen varit total.
Nåja, skådespelare som bara pratar vanlig, tråkig engelska är i alla fall bättre än skådespelare som envisas med att lägga på en (ofta usel) accent. Sistnämnda har en ju tendens att vara rejält irriterande. För dig som glömt, missat eller förträngt, låt mig påminna om några extra usla accenter som aldrig borde ha spelats upp på vita duken:
- Angelina Jolie i rollen som drottning Olympias i Oliver Stones praktfiasko ”Alexander.” Filmen utspelar sig i antikens Grekland men Angelina brassar på med en tjock, ryskklingande accent som skär sig som olja med resten av ensemblen.
- Keanu Reeves som tvålfager britt i Francis Ford Coppolas vampyrdrama ”Bram Stoker’s Dracula”. Keanu Reeves ”brittiska” brytning är så usel, så fejk, att den på något sätt slår hål på tid och rymd och blir till ett eget väsen.
- Brad Pitt som irländsk ruskprick i thrillern ”The Devil’s Own”. Att se Brad Pitt lajva IRA-terrorist är ungefär lika övertygande som att se honom låtsas vara italienare i ”Inglorious Basterds”. Och apropå italienare…
- Nicolas Cage som italiensk, mandolinspelande soldat i ”Captain Corelli’s Mandolin”. Nic Cages italienska brytning är nästan lika surrealistisk som hans olika frisyrer. Sannolikt studerade han tecknade barnprogram med italienska karikatyrer i totalt 30 minuter, sedan kände han sig redo att börja filma.