Filmer baserade på tv-spel har ju en väldokumenterad tendens att variera i kvalitet, från lättglömd mellanmjölksunderhållning till, i de allra flesta fall, renodlad kompost.
På senare år vill jag ändå påstå att standarden har höjts en aning. Varken ”Tomb Raider” eller ”Assassin’s Creed” har varit så usla att det gjort fysiskt ont att titta på dem, som det gör med rullar som ”Alone in the Dark” och ”Dead or Alive” – de har mest bara varit generiska. Med andra ord är de ett steg i rätt riktning när vi pratar tv-spelsadaptioner.
Förra veckan släpptes dock den första trailern till den oteckande filmversionen av ”Sonic the Hedgehog” – en filmatisering som jag inte tror att någon efterfrågat – och på 90 sekunder är vi tillbaka i bottenslammet igen.
”Sonic the Hedgehog”, från producenterna av ”The Fast and the Furious” handlar om den ilsnabba, blåa igelkotten från Sega, här datoranimerad i en i övrigt icke-animerad människovärld, med Jim Carry som skurken Robotnik och Coolios ”Gangsta’s Paradise” som soundtrack. Det ser ut som en ohelig korsning mellan legendariska kalkonrullen ”Super Mario Bros” från 1993, barnfilmen ”Alvin och gänget” och ”Transformers”.
Sonic ser helt sjuk ut, som en mix av den tecknade förlagan och en fullvuxen karl i furry-kostym. I filmen är han tydligen en utomjording som måste slå ihop sig med James Mardsens poliskaraktär och bekämpa ondskefulla Jim Carrey, antar jag?
Vad sistnämnda gör i den här filmen övergår mitt förstånd. ”The Fast and the Furious”-producenterna måste ha kört regelrätt utpressning mot honom, för det här, gott folk, har potential att bli en av årets sämsta rullar och en av de sämsta baserade på ett spel på flera år – och det säger en hel del. Självklart ska jag se den.