Det finns många spel som skulle bli bra tv-serier, menar Carl Brännström.
Netflix-serien "The Witcher" blev en riktig braksuccé. Kritikerna var skeptiska men tittarna kunde inte få nog av en ömsom nakenbadande, ömsom svärdviftande Henry “Stålmannen” Cavill. Visserligen är "The Witcher” baserad på den polska bokserien av Andrzej Sapkowski och inte på den mer populära spelserien med samma namn från CD Projekt Red, men vore det inte kul om Netflix-framgångarna kunde bana väg för fler tv-serier baserade på populära spel?
Att göra biofilm av spel är ett riskfyllt projekt. I nio av tio fall blir slutresultatet ren kompost. Ett episodiskt format skulle å andra sidan öka chansen att göra något vettigt med källmaterialet. Föreställ er exempelvis en ny “Star Wars”-serie på Disney Plus baserad på det briljanta rollspelet "Star Wars: Knights of the Old Republic"; mörk och smutsig och med tillräcklig speltid för att göra spelets universum och karaktärer rättvisa.
Tänk er “Grand Theft Auto” i HBO-tappning; en mäktig och satirisk gangstersaga som spänner över flera säsonger, där våra huvudpersoner sakta men säkert arbetar sig uppåt på den yrkeskriminella stegen. Eller varför inte en till påkostad fantasy-serie i form av “The Elder Scrolls”, vars speldito rymmer så många historier att de skulle räcka i åratal för en tv-serie. Eller en dystopisk miniserie baserad på “Fallout”, proppad med skräck och blodtörstiga mutanter, kryddad med svart humor och tonsatt med 50-talsmusik.
Att sluta komprimera 20 timmar långa spel till biorullar på 90 minuter och istället ge historierna tiden de behöver skulle kunna ändra hur vi ser på filmatiseringar av spel. Med rätt förutsättningar kan det rentav bli riktigt bra.