Vissa trasiga spel är värre än andra.
Den värsta sortens trasiga spel är inte de som dräller av buggar och har prestandaproblem. Dessa brukar oftast åtgärdas inom några veckor efter att spelet haft premiär. För mig är de narrativa problemen i titlar som ”Metal Gear Solid V: The Phantom Pain” och ”Final Fantasy XV” mycket värre. Jag klarade ut sistnämnda för några dagar sedan och fastän jag hade ganska trevligt med spelet kände jag en växande frustration över all potential i det som aldrig fick blomstra ut. Samma känsla som jag hade med ”Metal Gear Solid V” för två år sedan.
Båda spelen har gott om kvalitéer men det märks tydligt att det ligger en lång och strulig utvecklingsprocess bakom dem och att utvecklarna har tvingats kompromissa. Det märks i själva berättelsen. Det saknas helt enkelt stora portioner av den, vilket blir extra påfallande när det handlar om två spelserier som är kända för att normalt vara väldigt story-fokuserade. ”Metal Gear Solid V” står sig idag som en av mina största spelbesvikelser. Det har fantastisk grafik och inramning och spelmekaniken är den tajtaste i serien hittills, men berättelsen är en enda sönderklippt röra där det känns som att 50 procent av historien saknas. Mycket lämnas oförklarat och under långa perioder rör sig inte berättelsen framåt överhuvudtaget. Liknande problem hittar vi i ”Final Fantasy XV” där många nyckelhändelser inte visas, där viktiga karaktärer bara försvinner ur berättelsen och där tredje akten känns otroligt stressad.
Det är förbaskat trist att uppleva när det finns så mycket potential i grundmaterialet. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte ”Det här hade kunnat bli så bra” och ”Det här hade kunnat vara gripande, om jag bara fått lära känna karaktären lite” medan jag spelade ”Final Fantasy XV”.
Buggar är en sak men den värsta sortens trasiga spel är ändå när den konstnärliga visionen märkbart har behövt stympas till förmån för en deadline.