Carl Boström målar abstrakt. "Jag är inte intresserad av att avbilda exakt", säger han.
Society café badar i ljus, solstrålarna klättrar längsmed väggarna och landar på Carl Boströms surrealistiska målningar.
Innanför tavelramarna syns stora penseldrag, men också stora reflektioner.
– Jag försöker alltid gripa tag i det innersta när jag skapar, att hitta den där smärtpunkten. Det är inte lätt, för då måste man också lämna ut sig själv på ett sätt, säger han.
Ett verk skiftar i grönblått och föreställer en personlig skildring av rymden, ett annat innehåller ett enkelt porträtt av en människa.
– Det handlar om allt från om det finns liv i andra delar av universum, till känslan av övergivenhet. Just den lilla tavlan, som egentligen är en ganska banal målning av en människa, handlar mycket om att vara utelämnad, att leta sig hem. Jag tänker mycket på dagens flyktingsituation, där många ständigt söker ett hem, säger Carl Boström.
Han har tidigare arbetat som fotograf, men började med måleri för ungefär tio år sedan. Startskottet för det hela var en försämrad syn.
– Jag läste om hur Monet såg en annan färgpalett när han fick starr, och så kände jag hur min egen syn försämrades. Då tänkte jag att om jag skulle testa måleri, då var jag tvungen att testa nu medan jag kunde se. Så jag målade ett verk som jag på vinst och förlust skickade in till Liljevalchs vårsalong – och kom med. Det var en häftig start, säger han och ler.
Sedan dess har penseln gått varm. Varje vardag från lunch till klockan fyra på eftermiddagen fylls med skapande. När han nu är aktuell med en utställning på Society café har han testat ett helt nytt grepp. Invid verken hänger poetiska ord.
– Jag ville testa och se vad som hände om jag kombinerade poesi med mina tavlor. Och det var svårt, att skildra känslan i verket utan att vara för beskrivande, men samtidigt märkte jag hur texten kunde öppna upp bilden.
Kärleken, bortgång, ensamhet och lycka – Carl Boströms konst skildrar livet.
– Ja, det är vad det handlar om. Alla de svåra och bra känslorna som det innebär att leva. Jag har ingen titel på utställningen, men om jag skulle döpa den skulle den heta något i stil med "Sången till livet". Det jag vill är att folk ska stanna till, då har jag vunnit mycket, säger han.