I sin fjärde deckare med kriminalinspektör Emma Sköld i huvudrollen har Sofie Sarenbrant en riktigt smart intrig med delikat och oväntad upplösning.
I "Avdelning 73" har Emma råkat ut för en oförklarlig ridolycka och ligger med svåra hjärnskador på sjukhus. När hon hamnar där är dottern Inez bara en månad, när hon vaknar upp är flickan ett halvår. Maken Kristoffer är det så synd om, han klarar inte av att ta hand om en jobbig bebis utan tar tacksamt emot hjälp när hans ex, den psykiskt instabila Hillevi, kommer till undsättning. Om detta vet inte Emma eller hennes syster, den nyseparerade Josefin, någonting.
Hillevi drömmer om att ta Emmas plats och bli maka och mor till lilla Inez. Hon sköter och pysslar om.
I sjukhussängen grubblar Emma över sin olycka, vill någon henne illa? Och hur var det egentligen med det där mordet som aldrig klarades upp? Hon är märkligt mentalt alert och dryftar sakerna med en sympatisk manlig kollega.
När hon så lämnar intensiven och hamnar på en vanlig avdelning är hon utsatt.
Romanen har stora svagheter. Personporträtten är tveksamma, Hillevi framstår alltför snabbt som den onda och illvilliga och Kristoffer uppför sig alldeles för klantigt. Och när Emma kastar sig över telefonen och ringer sin syster direkt efter en hjärnoperation, hur troligt är det?
Summerat; det här känns lite naivt och ofullständigt trots ett bra grundupplägg.
Inger Lundqvist