Johnny Flynn som Bowie i kommande ”Stardust”.
Foton cirkulerar på skådespelaren Johnny Flynn som David Bowie – han är klädd i en svart hatt, har långt hår och en cigarett mellan fingrarna. Det är inte översvallande positiva kommentarer under artiklarna med fotot.
”Han är ju inte ens lik” summerar de flesta av dem.
Att kräva att någon ska lyckas uppbåda Bowies ganska unika utseende är att kräva för mycket. Däremot blev jag initialt förvånad att denna film flugit så lågt under radarn. Den ska släppas nästa år – och jag har knappt hört talas om.
Lite efterforskning leder till en tweet från Duncan Jones, Bowies son, där han förklarar att filmen görs utan familjens tillåtelse. Det är dock mer regel än undantag. Det han däremot också lägger till är att filmen inte har rättigheter till Bowies musik.
Det förklarar varför filmen genererat så lite intresse. Bowie var, i och för sig, en intressant människa. Men att göra en biopic utan hans musik? Det blir ju som att äta marängsviss utan själva glassen.
Det finns dock hopp för en annan film– med extra glass som är dränkt i chokladsås. Duncan Jones har nämligen twittrat en uppmaning. ”Om Neil Gaiman vill skriva något, och Peter Ramsey och hans team vill göra en animerad film, skulle jag uppmana alla på min sida att uppmärksamma och starkt överväga detta.”
Det låter som ett fantastiskt projekt. Gainman med sitt sinne för det sagolika skulle perfekt kunna fånga det utomjordliga som var Bowie. Och animation vore det bästa sättet att illustrera det.
Jag gillar att Jones tar kontroll över situationen. Att människor kommer att vilja göra fiktion av Bowies artisteri är ofrånkomligt. Jones är själv regissör och manusförfattare och skulle därmed kunna göra det själv, men konstaterar att det blir ”för nära”.
Därför försöker han uppmuntra människor som han tror kan göra hans pappas arbete rättvisa. Så fantastiskt om de hörsammar hans önskan. De har svarat på twitter.
”Hey, inget tryck ... Neil?” skriver Peter Ramsey.
”Jag är på”, svarar Neil Gaiman.