Få böcker i kategorin chick-lit har underhållit och roat en lika mycket som Lauren Wiesbergs "Djävulen bär Prada" från 2003. Anledningen är mest författarens egen inblick till modebranschen. Som ung fick hon nämligen möjligheten att vara assistent till det högsta hönset – Anna Wintour, chefredaktör på amerikanska Vouge. Med fiktion och, enligt författaren själv, självupplevda händelser bjöd den välskrivna boken, något som också är ovanligt för dess genre, på sann underhållning. Av naturliga skäl fick den mycket uppmärksamhet och blev även en minst lika uppmärksammad film.
Därför är det kanske inte så konstigt att det nu kommer en uppföljare med titeln "Hämnden bär Prada: Djävulen är tillbaka". Att den hemska, numera före detta chefen, är tillbaka stämmer men den utlovade hämnden lyser med sin frånvaro. Likaså det underhållande språket som första utgivet bjöd på. Huvudkaraktären själv, Andy, har också förvandlats till det hon själv fruktade så mycket i första boken. Författaren försöker ge henne någon slags pondus, som hon bar så bra i "Djävulen bär Prada", men misslyckas totalt. Istället är Andy bara en ytlig, osäker kvinna med unkna ideal. Lägg därtill en bok bestående av 400 sidor men utan den minsta handling. Istället flaxar författaren mellan oändligt många små incidenter och ger dem alldeles för stort utrymme. Med andra ord, varför skrevs denna uppföljare över huvudtaget?
