Skådespelare:Sophie Nélisse, Geoffrey Rush , Emily Watson med flera. Regi:Brian Percival.
Det börjar dramatiskt med döden som speakerröst. En liten pojke avlider i en järnvägskupé. Och vi får lära känna hans storasyster, Liesel Meminger, som växer upp i skuggan av nazisternas skräckvälde i Tyskland.
Det här är en film som verkligen berör mitt hjärta. Liesel blir adopterad och hennes historia som baserar sig på en ungdomsroman av Markus Zusak tål att berättas gång på gång. Det handlar om så mycket som är viktigt i vår många gånger så känslokalla värld.
Det finns scener som med all önskvärd tydlighet talar om hur viktigt det är med empati för att vår medmänsklighet inte ska förgöras under trycket av ondskans kreatur.
Inte minst sedan Max, en ung jude, fått en fristad i Liesels nya hem.
Det handlar också om ordets makt. När nazisterna ordnar bokbål lyckas Liesel rädda en roman ur lågorna. Detta av en flicka som sent i livet lärt sig läsa men som förstår hur mycket ett vackert språk betyder för att behålla sin värdighet i ett samhälle som bygger på övergrepp och alienation.
Bokens titel bygger också på att Liesel börjar stjäla böcker för att finna tröst för Max och henne själv.
Det är inte bara Liesel som berör. Hennes adoptivföräldrar är också en viktig del av historien. En pappa som är rolig och förstående men samtidigt inte klarar av att försörja familjen för att han vägrar gå med i partiet. En mamma som är tråkig och arg men sliter för att familjen ska ha mat på bordet. Och samtidigt har så mycket kärlek i sig som hon inte orkar visa.
Jag känner hur tårarna kommer tillbaka när jag tänker på de här så fantastiska människorna som får mig att tänka på den barmhärtige samariten och att älska din nästa såsom dig själv.
Sophie Nélisse, Geoffrey Rush och Emily Watson passar alla fantastiskt bra i sina roller.
ROGER LINDSTRÖM
