Foto: Kent Gilbert.
Låt mig inleda med att konstatera att Iron Maiden aldrig släppt ett underkänt album och att dubbelgiven "The book of souls" inte är något undantag.
Skivan är som väntat väl värd de fem år som passerat sedan förra studioalbumet "The final frontier". Det enda som sätter några små gruskorn i maskineriet är att Iron Maidens låtskatt är så djup och så rik att mycket av innehållet på "The book of souls" helt sonika bleknar i jämförelse. Dessutom är det med en speltid på över en och en halv timme uppenbart att albumet är i längsta laget.
Skivans sista spår, 18 minuter långa "Empire of the clouds", trampar vatten i vad som känns en evighet innan det händer någonting nämnvärt och singelspåret "Speed of light" kan vara skivans minst intressanta spår. Men som sagt, små gruskorn bara.
För dåligt blir det givetvis aldrig, och albumets absoluta höjdpunkter återfinns i inledande "If eternity should fail" och fantastiska "The red and the black" – en perfekt blandning av 15 år gamla "The wicker man" och tidiga klassikern "The trooper". I sådana spår är det inte svårt att fortsätta dyrka Iron Maiden, även om bandet inte lyckas behålla en farlig knivskärpa hela vägen.
Dennis Fahlgren