Clara Fana har sin första soloutställning på Liljas konst och ram.
Stora, svepande penseldrag trängs med detaljrika teckningar inne på Liljas konst och ram. Clara Fana är mitt i hängningen av sina verk när Norran är på besök. Funderingarna är många och dukarna byter regelbundet plats med varandra – sakta men säkert komponerar Clara Fana sin första egna soloutställning.
– Det känns kul, och lite nervöst. Men jag försöker att inte tänka på det. När jag tog studenten för nästan ett år sedan fick jag ett stipendium för att kunna ställa ut min konst. Och nu är det dags, säger hon.
Där ryms surrealistiska, överdimensionerade hundar, abstrakta färglandskap och speciella figurer som ackompanjeras av textrader som "Tack och hej, nej till leverpastej".
– Jag tycker om utställningar med koncept, så jag har valt att fokusera på verk som innehåller mycket färg. Men egentligen skapar jag i många olika stilar, jag går konstförberedande skola i Umeå och där får jag testa på det mesta. Jag tänker att jag provar mig fram till mitt uttryck, säger hon.
Ändå finns det sådant hon dras till mer. Som de uttrycksfulla djuren, eller stiliserade porträtten.
– Djur inspirerar, speciellt djuren som finns hemma. Jag har till exempel avbildat min katt som är väldigt sur, men jag gör det på mitt sätt. Det ska finnas något oväntat där, som hunden med ögonlapp och en annan med piercing, säger Clara Fana.
I teckningarna som föreställer olika typer av människor är det främst det svartvita som dominerar.
– När du ritar av människor så måste du förenkla verkligheten, och den översättningen tycker jag är intressant. Det är väldigt roligt att göra. Men jag tycker också om att göra stora verk, sådant med mycket volym.
Ända sedan hon var liten har skapandet varit centralt.
– Det har aldrig funnits något alternativ för mig förutom att syssla med bildkonst. Det hoppas jag få fortsätta med i framtiden, drömmen är att kunna leva på min konst, avslutar Clara Fana.