Titel: Allt jag fått lära mig
Författare: Tara Westover
Översättare: Peter Staffansson
Förlag: Natur & Kultur
Att anförtros uppdraget att recensera böcker har för mig alltmer blivit att försöka gallra ut sådant jag vill rekommendera till andra. Tara Westovers mycket välskrivna uppväxtskildring ”Allt jag fått lära mig” är definitivt en sådan.
Tara är född 1986, på en enkel bondgård i staten Idaho i nordvästra delen av USA. Hon är det yngsta av sju barn till en fanatisk pappa och en undfallande mor. De är mormoner som många andra i bygden, men mer än så, en familj som lärt sig misstro det mesta i sin omgivning. Vilket innefattar så basala saker som att medge barnen skolgång, sjukvård och att överhuvudtaget skapa sig ett självständigt liv.
Tara försöker länge vara till lags. Vid sexton års ålder gör hon sitt första försök att bryta sig loss. Hon skaffar jobb i en affär, tar sig mot alla odds in på college, träffar även en tänkbar pojkvän. Men allt - även de till synes mest självklara saker - kan hela tiden mynna ut i bestraffningar, och ibland även direkta våldshandlingar från pappan och en högst oberäknelig bror.
Med begåvning och envishet, tar hon sig trots allt både långt utanför Idahos gränser – och tillbaka. Efterhand förstår hon även en del av hur pappan kan ha blivit den han var. Men självständigheten är fortsatt blandad med solidaritet och ett slags ömsinthet mot den hårdhänta miljö hon kommer från. Att skriva om sin familj är aldrig enkelt. Även utgivningen av boken har gett negativa reaktioner från flera av de närmaste.