Foto: Emilie Sjölund.
Debutalbumet "Släkt med Lotta Svärd" var onekligen en av fjolårets mest hyllade skivor. Vasas Flora och Faunas kombination av tragikomiska texter, lågmäld men värmande pianopop och sång framförd på svenska med Vasa-dialekt är onekligen ett vinnande koncept.
Kort efter skivsläppet valde helt oväntat ena hälften av duon, Iiris Viljanen, att hoppa av men gav (tack och lov) sin bandkompis Mattias Björkas tillåtelse att fortsätta spela musiken. Kort därefter gick Tina Kärkinen och Daniel Ventus med i bandet.
Trion lyckas på ett övertygande vis förvalta materialet från albumet, men bjuder också på ett lite mer lekfullt intryck än tidigare när de gästar Trästockfestivalen. Daniel Ventus pianospel ger liv till musiken och Tina Kärkikens sång är fjäderlätt men med djup.
Mattias Björkas sviker en inte heller, varken när det gäller det musikaliska eller hans mellansnack. Han berättar bland annat om hur hans första besök på Trästockfestivalen, som privatperson för 15 år sedan, överskuggades av att han någon stal hans skor utanför campingtältet. Så ifall han "verkar vresig" är det därför.
Vresighet i all ära, men låtarna och hela spelningen i sin helhet har den där bitterljuva nästintill romantiska andan som bara Vasas Flora och Fauna lyckas med.
Trion lyckas på ett övertygande vis förvalta materialet från albumet.
