Sakta tar Sara kulturhus form mitt inne i centrala Skellefteå och 2021 kommer träbyggnaden att vara en del av stadens siluett. Skellefteå kommun tillämpar enprocentsregeln, vilket innebär att en procent av byggnadskostnaderna i en nybyggnation ska gå till konstnärlig gestaltning.
För Sara kulturhus landar den summan på 1,7 miljoner, något som innebär ett konstuppdrag av sällan skådat slag i Skellefteå – ekonomiskt, men kanske framförallt konstnärligt. Därför har också processen varit lång och svår, berättar Anna-Karin Larsson, konsthallen, och Peter Lundström, konstkonsult, som deltagit i referensgruppen.
– Det är sådana stora krav att uppfylla, alltifrån ekonomisk kalkyl till placering och uttryck. Vi har känt att det här är otroligt viktigt, och därför också låtit det ta tid, säger Anna-Karin Larsson.
2017 utannonserade Skellefteå kommun uppdraget om konstnärlig gestaltning, och fick då in ett antal förslag. Efter att alternativen visats upp för allmänheten togs ett beslut – inget av dem nådde upp till kraven, och istället började referensgruppen se sig om efter passande konstnärer för att göra en så kallad direktupphandling. Där fann de Klara Kristalova, Norrtälje, som ställt ut i hela världen och är ett stort namn inom måleri och skulptur. Beslutet klubbades igenom på kulturnämndens sammanträde förra veckan.
– Vi är otroligt stolta och glada över att hon tog sig an uppdraget. När vi fick in skisserna och materialproverna så kände vi direkt att det blev rätt, och hela referensgruppen och kulturnämnden var eniga, säger Peter Lundström.
– Det var så tydligt att hon läst Sara Lidman, att hon brann för det här uppdraget och att verket skulle passa bra i kulturhuset, fortsätter Anna-Karin Larsson.
Hur kommer det då att se ut? Till en början var tanken att golvet skulle innehålla ett stort verk, men istället blir platsen den västra väggen, som vetter ut mot Trädgårdsgatan. Där kommer "Allt är liv" att breda ut sig, ett verk med stark förankring i Sara Lidmans värld men också i berättandet och Klara Kristalovas uttryck.
– Det har varit ett digert arbete. Sedan jag fick skissuppdraget tidigare i år har jag läst Sara Lidman, Torgny Lindgren och andra Västerbottensförfattare. Jag ville ta fasta på berättartraditionen, och fastnade fort för Sara Lidman, redan innan jag visste att kulturhuset faktiskt ska heta Sara, säger Klara Kristalova.
Verket kommer genomsyras av ett antal figurer, skapade av olika material.
– Jernbanesviten inspirerade. Jag har blandat mina egna figurer och uttryck med karaktärer från Sara Lidmans historier. Sådant som folk känner igen, och sådant som kan ge upphov till egna berättelser.
En kvinnogestalt, sex meter hög och skapad i samarbete med handarbetets vänner, ska pryda ena ytterkanten av väggen. På andra sidan kommer en keramikbjörk torna upp sig, och däremellan ska bland annat hästgestalter, en sol, blad, nattfjäril och en pinnflicka ta plats.
– Jag har valt att hålla det svartvitt för det mesta, lite stramt till den blandade omgivningen. Det ska gå att beskåda på långt och nära hålla, nya detaljer kommer framträda beroende på var du står. Den stora kvinnogestalten ärdelvis inspirerad av Anna-Stava från Jernbanesviten, hon väntar och betraktar, samtidigt som hon är aktiv. Hon är i boken en komplex gestalt, här blir hon något stabilt, en kvinna som står stadigt på jorden, som inramar allt, säger Klara Kristalova.
Betraktaren kommer vid en närmare anblick att upptäcka ansikten, bilder, händelser och natur inuti kvinnogestalten.
– Delar är abstrakta, andra inte. Jag har utgått mycket från björkens mönster, och en rad olika material. Det är tyg, keramik, brons, och för mig är det viktigt med en noggrann hantverkskänsla. Naturen är också väldigt närvarande – midnattssol, blad och träd. Allt är liv, allt hör ihop.
Att skapa ett av Skellefteås mest betydande konstverk beskriver hon som ärofyllt.
– Det är hedrande och jättefint. Och för mig har det varit viktigt att det ska kännas tidlöst, att det ska ha någon slags evighet i sig. Varje gång du tittar på det ska något nytt träda fram.