Ester Vuori, Frank Dorsin och Tomas Norström i ”LasseMajas detektivbyrå – det första mysteriet”.
Titel: Lasse Majas detektivbyrå – det första mysteriet
Sverigepremiär: Biostaden Aveny, Skellefteå.
Skådespelare: Frank Dorsin, Ester Vuori, Tomas Norström med flera.
Regi: Josephine Bornebusch
Betyg: 4/5
LasseMajas detektivbyrå är en av de mer populära barnboksserierna. Det här är dessutom femte gången de två detektivernas äventyr filmas.
Och det här är faktiskt den hittills bästa i serien. Debuterande långfilmsregissören Josephine Bornebusch har lyckats få fram den stämning som gjort LasseMaja till en sådan succé.
För dig som inte alls hänger med i den här världen så handlar det om två skolkompisar som utreder mysterier på sin fritid. Här får får vi träffa Lasse och Maja när de träffas första gången och bildar sin detektivbyrå. Och faktiskt får vi också veta varför de heter LasseMaja istället för MajaLasse. En logisk förklaring ligger bakom det.
Just vänskapen mellan de två lite udda figurerna är det som värmer hjärtan mest. Maja är den otroligt spralliga och högintensiva tjejen som inte alltid tänker efter innan hon sätter igång en händelsekedja. Och alltid har sin mus, fru Andersson, med på lektionerna
Lasse är hennes motsats. Väldigt eftertänksam, på gränsen till feg, men tillsammans bildar de ett perfekt kompisteam.
Den här gången är det en bok som blir stulen på skolan i Valleby. Och inte vilken verk som helst. Nämligen Hammarabi-luntan som skrevs för länge, länge sedan av två systrar. Maja bli utpekad som tjuven, det värsta som finns är att bli oskyldigt misstänkt, men hon börjar tillsammans med Lasse att leta efter den riktiga förövaren.
Ester Vuori och Frank Dorsin som spelar huvudrollerna är perfekta i sina roller. Jag riktigt känner LasseMaja-vibrationerna när de är igång som bäst – eller värst.
Det vuxna persongalleriet är också välbesatt.
Tomas Norström som den ängslige polischefen visar varför han behöver hjälp för att klara ut brotten i Valleby. Tilltalar alla barn med en vuxen som är så tafatt.
”Just vänskapen mellan de två lite udda figurerna är det som värmer hjärtan mest.”
Jag gillar också Johan Rheborgs rollfigur som är så där lagomt mystisk. Dessutom en människa som hatar allt vad djur heter. Så du kan säkert räkna ut att musen fru Andersson lever ett farligt liv.
För att inte tala om Jonas Karlsson vars engelsklärare är så där utpräglat brittisk att han till och med kan dricka kaffe på bästa afternoon tea-time utan att förlora i trovärdighet.
Beröm också till regissören Josephine Bornebusch som lagt tonvikten vid just vänskap. Dessutom filmat med en känsla som verkligen återskapar det som behövs för att pussla ihop mysteriet.
Josephine gör dessutom en Alfred Hitchcock och dyker själv upp i en filmscen. Lite kul att spana efter den.