Miriam Bryant intog stora scenen på fredagskvällen.
Miriam Bryant är en sådan artist som inte låter sig fastna i ett språk eller uttryck, hon rör sig mellan långsamma, svarta ballader och svensk pop. Det sker sömlöst och självklart, och på många sätt är det befriande med artister som inte begränsar sig.
Nu är det dock det svenska språket som dominerar, och i hennes senaste släpp finns lika mycket medryckande sensommarnattspop som det där välbehövliga, skälvande mörkret. Sist Miriam Bryant besökte Stadsfesten var året 2016 och hon var främst förknippad med "Så mycket bättre". När hon intar stora scenen på fredagskvällen är det samma känsla som då, men med betydligt fler starka låtar på repertoaren.
Hon inleder med "Du med dig", för att fortsätta med gungvänliga "Rocket". Det är tillbakalutat och lugnt, mysigt och nära men det är först en bit in i spelningen det klickar på riktigt. När Miriam Bryant tar sig an titelspåret på dagsfärska ep:n "Mi amor" händer det något – den träffande, trasiga balladen om kärlek känns i både henne och publiken. Hon följer upp med befriande arga "Allt jag behöver" och stämningen växlar till ett stökigt dansgolv. Och där stannar vi, i sådant som känns, oavsett om det handlar om starka "Black car" som hon river av både på svenska och engelska, eller nya "Neråt/uppåt".
Att Miriam Bryant har en av Sveriges absolut bästa röster är tydligt. Det vibrerar, både av fest men också av något annat, olycklig kärlek och precis lagom mängd mörker. Det är bara synd att inte hela spelningen får kännas så.