Sandro Cavazza. Har du hört namnet förut? Kanske inte. Men du har definitivt hört hans röst. Han är personen bakom rader som "Gonna love ya like no one could" och "It's a beautiful life" – superhitar från världsstjärnan Avicii och den belgiska dj:en Lost Frequencies.
Mitt bland de elektroniska beatsen letar sig Sandro Cavazzas lagom raspiga, känslosamma röst ut och en nyfikenhet väcks. Vem är han? Hur låter han om vi skalar bort housen och lägger till gitarr?
Under tisdagskvällen fick Skellefteborna svaret. Den 24-åriga Stockholmaren, med bland annat billboardplaceringar i bagaget, var sommarens första artist att spela på den guppande flotten.
Precis som urpremiären förra sommaren hänger regnet i luften och kylan kryper in under skinnet. Precis som förra sommaren dröjer det inte heller länge innan musiken värmer upp den kylslagna luften.
Det börjar lugnt, precis som Cavazzas första ep som släpptes tidigare i år. "Jag ser det här lite som att vi lär känna varandra" deklarerar han. Och vilken introduktion det blir.
Där finns nakna "Don't hold me", gåshudsframkallande "What it feels like" och vackra "So much better". Där finns hans egna uttryck, lugnet men samtidigt hungern, ackompanjerat av subtila elektroniska element. Allt det kommer fram när han står på flotten – men där finns även något mer. Lekfullheten. Han skrattar, berättar korta anekdoter från sitt låtskrivarliv och refererar ofta till sig själv som den där nollåttan. Och det yttersta beviset på uppsluppenheten trots allvarligare låtar kommer fram när han skriver en låt, under konserten, med rader som "Skellefteå – is the 'å' because you are oh so beautiful".
Att vara en artist som för den breda massan, i alla fall just nu, är relativt okänd kan vara utmanande vid liveframträdanden. Hur kommer setlisten se ut? Hur gör sig hans material live? Oron skingras så fort Cavazza kliver upp på flotten. Faktum är att rösten – den där otroliga rösten – måste upplevas bortom Spotify.
Han lyckas med konststycket att förmedla det hjärtskärande, men också barfotafester i somrig kvällssol utan att något av det känns konstlat.
Det skulle inte förvåna mig om Sandro Cavazza slår stort under eget namn snart – och då kommer i alla fall jag att tänka tillbaka på en viss mulen tisdagskväll.