Det är med stor vana 19-årige Oliver Bohman drar fingrarna fram och tillbaka längs med strängarna på gitarren. Han började spela gitarr redan som tioåring, men det dröjde närmare fem år innan intresset för att sjunga kom.
– Det tog ett tag eftersom jag var för blyg för att visa någonting för andra. Första gången jag sjöng för folk var på skolavslutningen i nian. Jag var jättenervös men det gick väldigt bra.
Sedan dess har han lagt tre år av musikstudier på gymnasiet bakom sig. Förra året spelade han själv på så väl Trästockfestivalen som Stadsfesten och även i år fick han chansen att spela på båda festivalerna.
– Det var väldigt många som kom och lyssnade på Stadsfesten och efteråt fick jag att de tyckte att jag var bra. Så nu är jag jättepeppad inför Trästockfestivalen, säger Oliver Bohman.
Han kommer att spela i Hallen i kväll och på scenen kommer det bara att vara han och hans gitarr.
– Spelningarna är i grunden ganska lugna men med mycket kraft i volymen. Det är så låtarna är uppbyggda. I början är de lugna, för att sedan bli allt starkare och sedan slutar det lugnt igen.
Oliver Bohman har skrivit flera låtar själv. Låtar som handlar om de sena tonåren och framförallt om kärlek.
– De är lättast att skriva om känslor. Jag hittar mycket inspiration när jag själv eller människor i min omgivning är deppade. Att skriva om glädje tycker jag är mycket svårare.
Det har gått flera år sedan han började sjunga inför folk och tiden har lindrat en del av blygheten han hade från början.
– Jag är inte den som tar fram gitarren på en fest och spelar mina egna låtar precis. Jag är fortfarande blyg, men inte på scenen, säger Oliver Bohman.