Samtidigt som Astrid Lindgren symboliserar barndomsidyllen i Bullerbyn och på Bråkmakargatan var hon en mästare på att berätta rysliga spökhistorier för barn. Jag tänker på Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland. Lindgrens speciella illustratör, Ilon Wikland hade och har förmågan att i bild beskriva både det paradisiska och det hemska i Astrid Lindgrens författarskap. Nu har hon lagom till sin 80-årsdag gjort nya bilder till en nyutgåva av Ingen rövare finns i skogen, en lagomrysare för mindre barn.Gossen Peter är hos sin mormor och leker med Janssons äventyrliga pojkar, det mörknar och mormor har ropat för länge sen. Peter är uppspelt av krigiska lekar och rusar in med sitt svärd och sin pistol: Ingen rövare finns i skogen! Snopet, ingen mormor blir låtsasrädd, varken i köket eller förmaket. I hörnet står dockskåpet som Peters mamma haft när hon var liten och i salongen sitter mammas docka Mimmi i blå klänning och pärlor om halsen. Peter siktar med pistolen och ropar: Ingen rövare finns i skogen! Då sker förvandlingen. Mimmi tar resolut med Peter in i sin värld och visar att det visst finns rövare i skogen. Genom fönstret ser Peter rövarhövdingen Fiolito och hans fyrtio rövare, smygande för att stjäla Mimmis halsband.
Ilon Wiklund har arbetat med färgkritor på kornigt papper för att gestalta olika scener ur berättelsen. Mormors hemtrevliga förmak med azaleor i fönstret, gungstol och stickning och dockskåpet med alla små möbler är den totala, färggranna idyllen som kontrasterar mot ett helt uppslag av kusliga, lurande skuggor och träd. Mimmi behåller sin dockaktiga stelhet i leken och den inte alltför skrämmande bataljen med rövarhövdingen. På hans arm syns ett hjärta med namnet Astrid tatuerat. Värre farlig är han inte.
Britt Jakobsson
