Skaparna bakom ”Veep" har talat om att serien numera är så svår att skriva då Trumps utspel ofta överträffar vad de än kan hitta på. Foto: Pressbild och TT/AP
Det är minst sagtturbulent i Vita huset. Efter anklagelsen att Trump ska ha läckt säkerhetsklassad information till ryssarna kom en kommentar från en källa som sägs sig jobba nära presidenten.
– Han förstår ibland inte konsekvenserna av vad han säger. Jag tror inte det var meningen att dela säkerhetsklassad information, han ville nog inte det.
Det är något småttrörande över citatet. Jag får en känsla att denne ändå gillar sin president, eller rättare sagt, har överseende. För det dryper så fruktansvärt mycket ”välmenande förälder” över det. En förälder som vet att ungen är asjobbig men som gör sitt bästa att släta över.
– Lille Donald meeeenade inte att sparka på lilla Lisa, han blir bara så exalterad och kan då liksom inte kontrollera sina ben.
Att följa amerikanskpolitik är som att titta på en serie eller kanske en film. Ibland är det som 80-talskomedin ”Kung Ralph” där en burdus amerikan spelad av John Goodman plötsligt blir brittisk regent. Det blir tokerier och förväxlingar och lite ”oj, nu sa han något knasigt igen!”
Nästa dag misstänker man att sanningen ligger ganska nära satiriska ”Wag the dog” där presidenten fejkar ett krig för att dra fokus från en skandal.
Nästan alltid tycks det vara som i serien ”Veep” – där narcissistiska toppolitikern Selina Meyer inte bryr sig så mycket om de politiska frågorna så länge hon alltid står i centrum. ”Jag hade inget annat val än att gå in i politiken och vara fantastisk och bli en sexsymbol!” är ord som lika gärna kunnat uttalas av Trump.
Lyssnar man dessutom på källorna som sägs arbeta runt presidenten tycks det förvånansvärt ofta vara som ”In the loop” eller ”The thick of it” där ingen kan göra sitt jobb då överordnare skriker obsceniteter och förolämpningar och letar efter syndabockar för sina egna tillkortakommanden.
Det är rätt underhållande. Och läskigt. Som satir på gränsen till en skräckfilm.