”Det är bara tuttar och drakar.”
Skådespelaren Ian McShane väckte ömsom ilska, ömsom roade miner när det stod klart att han skulle spela en av rollerna i mastodontserien ”Game of thrones”.
Att McShane inte riktigt hängt med i svängarna blev uppenbart då det visade sig att han tog rollen för att få hänga med två gamla polare som också medverkade i serien och som, på typiskt ”Game of thrones”-vis, redan hade mött blodiga slut och försvunnit från inspelningen. Men det var inte det stora problemet. Nej, det var att McShane bröt mot regeln om att hålla tyst.
Det finns nämligenknappast någon serie som det hyssas så mycket om, vilket är en bragd med tanke på att åtminstone de första säsongerna följt en bokserie som kom i början av 1990-talet. Inför varje säsong märker därför att det krävs allt mer kreativitet av skådespelarna i intervjuer för att inte bara stå där och stirra ut i tomma intet av rädsla för att avslöja något. Min favorit just nu är när skådespelerskan Gwendoline Christie improviserar och tolkar seriens handling via modern dans.
McShane tog dock ingen notis om detta och berättade vad som skulle hända i de avsnitt han var med. Folk blev inte glada. Han tog det med ro.
”Skaffa er ett liv. Det är bara tuttar och drakar”, var hans svar på kritiken.
Vissa skulle kanske hävda att det även pågår någon sorts maktspel i serien men förutom det är det inte en helt felaktig beskrivning.
Förutom att varaallmänt underhållande och dyka upp i ”Game of thrones” ser det dessutom ut som att McShane ska få damma av rollen som saloon-ägaren Al Swearengen i ”Deadwood”, en numera kultförklarad västernserie som äntligen ska bli film. Detta råkar vara en av mina absoluta favoritserier och det ska bli kul att se honom få komma ifrån tuttarna och drakarna. För ”Deadwood”, som McShane tidigare själv skrutit upp, var en serie som bestod av tuttar och svordomar, det är något helt annat det.