Alla letar efterpojken Will. Polis, vänner och familj. Någon enstaka gång höjer Nancy rösten om sin kompis Barb.
(Här ska jag stoppa dig! Ifall du har tänkt se ”Stranger things” bör du sluta läsa nu, har du däremot redan sett serien eller inte tänkt se den kan du fortsätta.)
Jag är ohyggligt fascineradav fenomenet ”Barb”. Det startade med ”Stranger things” och sedan har växt till en sorts ... tja, rörelse är nog det bästa ordet.
Barbara, ”Barb” är hjältinnan Nancys bästa kompis. Hon som inte är lika söt, hon som har lite töntiga kläder och som är det tredje hjulet. En bit in i serien går Barb ett hemskt öde till mötes och förutom Nancy tycks inte någon just bry sig om detta.
Förutom tittarna.
Plötsligt dök orden ”Justice for Barb” upp på husväggar, hon analyserades i artiklar, dök upp i sketcher, man kunde läsa tips i stilen ”Så klär du dig som Barb” och nu senast gjorde hon ett bejublat inhopp på Golden Globe-galan.
Det var märkligt.Det tyckte åtminstone serieskaparna Matt and Ross Duffer som medgav att Barbs popularitet kom som en överraskning. De kände sig nödgade att påpeka att det inte nödvändigtvis är så att ingen letar efter henne i serien. Det är bara det att man inte får följa dessa människor. Barb är ju en bifigur, ingen man ska fästa så stor vikt vid.
Och just därför höjde tittarna rösten för Barb. För på tv får vi mest se ”Nancys”, den vackra hjältinnan med rådjursögon. Men de allra flesta av oss är ”Barbs”, vi som befinner oss lite i bakgrunden, och att se henne ensam och bortglömd sticker i oss. Det allra tydligaste tecknet för detta var när fans började lägga upp bilder från sin töntiga tonårstid tillsammans med orden ”I am Barb.”
Förutom det fantastiskai att denna biroll blev en sådan tittarfavorit visar också detta fenomen hur publiken kan påverka. Från att serieskaparna konstaterade att Barb helt enkelt hade gått ett horribelt öde till mötes kom ett nytt löfte inför nästa säsong, det lyder: ”Barb kommer inte att bli bortglömd.”