"88-öresrevyn" med Hasse & Tage.
Det plingade till i mobilen.
”Hasse och Tage ska bli film! Och serie!”
Jag känner inte personen som skickade meddelandet så jätteväl men uppenbarligen känner han mig nog för att veta att jag skulle bli glad av nyheten. Det är fint.
Jag trodde då att det gällde en spelfilm – det kändes som en given efterföljare till Monica Zetterlund-filmen, men det visade sig vara en dokumentär som först ska visas som film och sedan som serie.
– Vi träffar komiker och hör hur de har inspirerats och vi visar klipp för yngre komiker som inte vet vilka Hasseåtage är, säger regissören Jane Magnusson till Aftonbladet.
Humormässigt är så klart Hasse och Tage intressanta, om inte annat för att de var framgångsrika under så lång tid. De träffades i mitten på 50-talet och tillsammans kom de att ligga bakom radioprogram, revyer, låtar och filmer.
Och så kom de att stå varandra oerhört nära. Förhoppningsvis får det också plats i dokumentären för deras relation till varandra är ohyggligt mycket mer intressant än en 20-åring som undrar varför i all världen människor skrattade åt Lindeman.
Deras vänskap var rörande.
När Tage Danielsson regisserade ”Ronja Rövardotter” var han sjuk i cancer – och då fanns Hasse där, inte som en del av filmteamet utom som den som höll Tage och de andra på gott humör.
När Tage sedan gick bort stockade sig orden för Hasse när han avslutade sitt begravningstal med ”Adjö Tage, min allra bästa vän”. Han läste dessutom en dikt som Tage skrivit och samma dikt användes sedan i Hasses dödsannons när han avled härom året.
Dokumentären är planerad att visas redan nästa år och jag ser fram emot att se den oavsett vad den innehåller. Men ännu hellre skulle jag faktiskt se en spelfilm om duon. De, om några, förtjänar en mycket välproducerad biografi.